Kvinna kvinna mening

How to say Kvinna in English? Pronunciation of Kvinna with 1 audio pronunciation, 12 translations and more for Kvinna. kvinna (Swedish)Alternative forms. qvinna (obsolete since 1889); qwinna (obsolete); Origin & history From Old Norse kvæna‎, from kván‎ ('wife'), from Proto-Germanic *kwenǭ‎, from Proto-Indo-European *gʷḗn‎. Cognate with English queen‎. Pronunciation. Pronunciation example: audio; IPA: /ˈkvɪnːˌa/ The Kvinna till Kvinna Foundation promotes women’s rights in 20 conflict-affected countries in the Middle East, Africa, Europe and the South Caucasus. We use cookies to give you the best, most relevant experience on our website. By continuing to browse our site, you consent to our use of cookies in accordance with our cookie policy. ... Denna kvinna bara antecknade, vilket inte var särskilt tillfredsställande, men det var bättre än ingenting. This lady just took notes, which was not very satisfactory, but it was better than nothing. Definition of kvinne in the Definitions.net dictionary. Meaning of kvinne. What does kvinne mean? Information and translations of kvinne in the most comprehensive dictionary definitions resource on the web. Actually it was the idea of a life with so few people, which woke the curiosity of 'Kvinna'. For how to pass the long dark months on such a small and isolated place with so few people? - Yes, the winter darkness is very dark, but the days go quietly. And the course of the sun over the sky and the southwest sunsets are fantastic. The Kvinna till Kvinna Foundation cooperates with diverse organisations that are active in conflict-affected areas, share our values and are committed to creating change. Our partners vary in size, area of expertise, outreach capacity and thematic focus. Fun Facts about the name Kvinna. How unique is the name Kvinna? Out of 6,028,151 records in the U.S. Social Security Administration public data, the first name Kvinna was not present. It is possible the name you are searching has less than five occurrences per year. Weird things about the name Kvinna: The name spelled backwards is Annivk. Kvinna Name Meaning. Historically, surnames evolved as a way to sort people into groups - by occupation, place of origin, clan affiliation, patronage, parentage, adoption, and even physical characteristics (like red hair). Many of the modern surnames in the dictionary can be traced back to Britain and Ireland. Definition of kvinna in the Definitions.net dictionary. Meaning of kvinna. What does kvinna mean? Information and translations of kvinna in the most comprehensive dictionary definitions resource on the web.

Kristendomens och islams syn på Jesus

2020.08.11 10:32 attfinnasanningen Kristendomens och islams syn på Jesus

Idag är det nästan enhälligt att man tror att islamsk tron och kristendom har samma ursprung eller som man kallar dom de tre Abrahamitiska religionerna Judendom, kristendom och islam. Det är snarare regel än undantag att denna bild förmedlas på våra svenska skolor och i andra sammanhang även av präster och imamer.
Denna bild är något som inte stämmer, bibelns två religioner tror på samma gud medan islam inte tror på samma gud utan är en helt annan religion och har ett annat ursprung. Något man märker när man jämför islams och kristendomens syn på Jesus som faktiskt är totalt annorlunda. Det räcker inte med att säga att man tror på Jesus. Något som egentligen har någon betydelse, utan om jag skapar mig en religion som säger sig tror på Jesus, men kopierar andra hedniska religioner och är med som dagens new age, är denna religion samma som kristendom, har den religion samma gud som i bibeln.
Utan det är något som är speciellt med Jesus och därmed viktig så pass att det är vad hela kristendomen egentligen handlar om. Nämligen att genom Jesus kunna få frälsning inget annat och det finns ingen annan väg enligt bibeln. Kristendomen har en totalt annorlunda syn på vem Jesus var och hans mål. Man kan i bibeln läsa om varför Jesus dog på korset och det var ett blodsoffer som gav oss människor möjligheten till frälsning samt att Jesus var guds son. Så Jesus var inte en vanlig profet som islam påstår utan kom som sitt uppdrag att ge oss frälsning genom den helige anden. Innan så hade man lagen via judendom men med Jesus kom tron genom anden. Tar man bort att Jesus dog på korset så tar du också bort orsaken till att Jesus kom i över huvud taget och då tar man även bort grunden för kristendomen. Så hur kan dessa två religioner var ifrån samma källa och tro på samma gud när islam är så i grunden antikristen som det går att bli.
Att verkligen få svar på detta är att jämföra bibeln och koran och läsa på vad muslimer och kristna verkligen tror och då ta reda på vad som är sant. Inte genom att lyssna och referera från källor som man inte vet dess ursprung eller agenda utan gå till källan bibeln och koranen. För det behövs inte mycket att satan ska kunna lura bort individer ifrån gud, utan 99,9% av texten kan vara sann men en liten förvanskning räcker för att skapa en lögn av sanningen.
Orsaken till att denna myt fortfarande finns och inte blivit neddebatterad och förklarad som falsk är
att många har lite kunskap om vad som står i bibeln och vad den lär ut. Ett misstag som även många kristna gör, vilket jag märkt när man lyssnar på kristna. Man har även dålig kunskap om islam och man ifrågasätter inte.
De två religionerna kristendom och islam tror på Jesus, men de två religionerna har två helt skilda syner på vem Jesus var. Enligt kristendomen var Jesus guds son och grunden för kristen tro. Medan i islam så är Mohammed den största profeten och Jesus näst största.
Vad muslimer anser om Jesus.
”Vi muslimer tror på Jesus och på alla Guds profeter, vilket är ett grundläggande troselement för islam. Således hyser vi stor aktning för Jesus (över honom vara Guds frid) och väntar på hans återkomst. Enligt Koranen korsfästes han inte utan upprestes istället till himlen. Vi anser att Jesus (över honom vare Guds frid) var en av Guds mest framträdande sändebud – men inte Gud Själv eller Guds son. Jesu moder, Maria, var en ärbar och ädel kvinna och Koranen berättar för oss om Jesu mirakulösa jungfrufödsel”
Källa: https://islam.se/jesus
”Islam avvisar att Jesus (över honom vare Guds frid och välsignelser) är Guds son och betonar särskilt att Gud aldrig kan ha en son; en titel som ”Herre” kan endast tillhöra Skaparen.”
Källa: https://islam.se/jesus
Koranen 4:157 och för deras ord: "Vi har dödat Kristus Jesus, Marias son, [som påstod sig vara] Guds sändebud!" Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så. De som är av annan mening är inte säkra på sin sak; de har ingen [verklig] kunskap om detta utan stöder sig på antaganden. Det är med visshet så att de inte dödade honom.
Bibelns svar är tydlig på denna punkt.
Tron på Jesus och att han dog på korset för vår frälsning är basen för den kristna tron. Jesus gav människan en möjlighet till frälsning det är därför Jesus kom till människan.
Mark 1:1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.
John 20:31 Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.
Denna vers beskriver på ett bra sätt varför Jesus kom.
1 John 4:15 Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud.
Uppenbarelseboken 22:18 För var och en som hör de profetiska ord som stå i denna bok betygar jag detta: Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor om vilka är skrivet i denna bok.
Uppenbarelseboken 22:19 Och om någon tager bort något från de ord som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok.
Vilket betyder att om någon förnekar att Jesus dog på korset och gav mänskligheten befrielsen och förlåtelse av våra synder och vägen till himlen. Så kommer också gud att ta ifrån människan förlåtelsen och slippa hamna i helvetet. Koranen gör många förvridningar av vad som stod i bibeln.
Men Kristendomens hela grund ligger i att Jesus kom till jorden för att frälsa och befria mänskligheten från det hedniska slaveriet. Det var därför som Jesus dog på korset som ett blodsoffer som så ofta står i bibeln att sådant behövs för att få något tillbaka. Att då påstå att dessa två religioner har samma ursprung håller inte för en ingående granskning.
När man läser hur muslimer tolkar vem Jesus var så anser man Kristendomen har fel, men samtidigt påstår man att islam och kristendomen hör ihop, samtidigt som man tydligt förnekar och förkastar det som står i bibeln. Det finns mellan islam och Kristendom likheter men det viktigaste som kristendomen lär ut, förnekar muslimerna.
En av orsakerna till att folk tror på att dessa tre religioner har samma ursprung utan att veta sanningen är att man hela tiden får höra att judendom, kristendom och islam har samma ursprung - Abraham. Många gånger av personer som bara säger och skriver vad andra tror. Men även individer som medvetet ljuger och bedrar folk för att sprida sin agenda och tro att alla religioner är lika. Vi kristna ska aldrig följa andra religioner utan hålla oss till kristendom utan att ändra eller importera andra läror för att de känns rätt. Men om de skiljer sig emot vad som står i bibeln så ska vi hålla oss borta ifrån det. En av dessa som vi ska undvika är islam.
Det kan tilläggas att finns en antikristlig doktrin som man kan läsa om i den gnostiska ”kyrkan” som även den avisar att Jesus dog på korset. Denna gnostiska kyrka har mer likheter med Sufism som är islamsk mystism.
Vi som är kristna måste ifrågasätta det som ofta sägs om kristendom och andra religioner. Det finns en agenda som vi ska motverka och det är att man ska slå ihop alla religioner till en. En religion som är samma som den hedniska som fanns i Sverige innan kristendom kom.
Gå inte på denna världs alla lögner utan sök sanningen genom att läsa källorna och inte lyssna på påståenden. För att man är många så har man inte rätt!
submitted by attfinnasanningen to u/attfinnasanningen [link] [comments]


2018.10.03 15:58 -t-o-n-y- Är en 50/50 fördelning av män och kvinnor i riksdagen i sig positivt?

Utan att göra detta till en fråga om huruvida kvinnor är bättre än män eller om det är bättre eller sämre att fler av det ena eller andra könet är representerade, går det att svara på om en 50/50 fördelning i politiken i sig är mer positivt än något annat? Låt oss säga att vi skulle ha en helt jämn fördelning mellan könen och att så skett utan någon typ av särbehandling, diskriminering eller kvotering. Vet vi att det i sig är fördelaktigt och isåfall på vilket sätt?
Frågan kom upp efter att jag läst en post på Facebook från SCB där de tog upp fördelningen av män och kvinnor i riksdagen https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/demokrati/allmanna-val/allmanna-val-nominerade-och-valda/pong/tabell-och-diagram/riksdagsval/riksdagsval-19222014.-valda-efter-kon/
Jag är alltså inte intresserad av att veta om ni tycker att män är bättre än kvinnor eller tvärtom utan om en helt jämn fördelning är något att sträva efter i politiken och om det finns bevis för att vi bör göra det.
[Edit]
Ni har gett flera intressanta svar men jag tror fortfarande vi missar något. Det finns onekligen skillnader på män och kvinnor på gruppnivå och rent statistiskt kan det vara så att om du röstar på en kvinna så är chansen större att hon tycker och tänker som du jämfört med en man (om du nu är kvinna), och tvärtom vilket i sin tur skulle kunna ge effekter på samhället och eftersom vi har ungefär lika många män som kvinnor i samhället så skulle det av den orsaken kunna finnas anledning att tro att en likadan fördelning i politiken bättre skulle representera folket. Men samma sak skulle också kunna sägas om andra biologiska skillnader som ras, sexuell läggning osv vilket gör att det är individers kompetens och kvalitéer som bör räknas och inte dess eventuella grupptillhörighet.
Men, om vi breddar det lite och tar med det faktum att människan till stor del är känslostyrd och till viss del programmerad att gruppera och kategorisera saker i sin omgivning på ett sätt som de inte alltid förstår själva, finns det då anledning att tro att det finns något positivt som kan komma med att sträva efter en bild av ett helt jämlikt samhälle och kan eventuella åtgärder för att nå detta överväga det negativa i den mening att människors syn på samhället skulle bli mer positiv, den mentala hälsan skulle förbättras och människor i mindre utsträckning skulle känna sig diskriminerade och förtryckta och istället skulle kunna fokusera på att bli produktiva medlemmar av det gemensamma?
Jag målar med väldigt stor pensel här och min frågeställning kanske blir lite luddig men jag försöker se den större bilden och reda ut om det här med jämlikhet är en rent ideologisk kamp eller inte :)
submitted by -t-o-n-y- to svenskpolitik [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2018.05.29 15:31 poisinous Jag vill aldrig mer gå till affären igen.

Två rätt nyliga händelser har fått mig att överväga om jag verkligen är på rätt plats på jorden just nu. Spola tillbaks till påsk detta år. Jag och min flickvän handlar, vi hamnar bakom en annan kvinna i kön. Stämningen är rätt låg för att vara påsk och när kvinnan framför oss är färdig så frågar kassörskan enbart om hon vill ha kvitto. När det är min tur så blippar hon alla varor och jag betalar som vanligt, därefter påbörjar hon en mening, men eftersom jag förväntar mig ett ”Kvitto?” Så säger jag abrupt ”Nej tack” mitt i hennes påskhälsning. Vi båda tittar på varandra och jag får endast ur mig ”Oj, jaha nähä” innan hon börjar hjälpa nästa kund.
I torsdags gick jag in på banken för att skaffa mobilt bankID och allt som hör till. Mannen i receptionen ber mig logga in med hans bankdosa och såklart har jag endast bankkortet med mig. Försöker med min fyrsiffriga samt sexsiffriga kod som jag alltid använder men ingen funkade. Han bad mig testa igen så jag inte skrev fel första gången. Kortet spärras och vi båda inser samtidigt att jag använt inloggningskortskoden och inte bankkortskoden. Frustrerad, men inte besegrad.
Spola fram bandet till ungefär en timme sen. Jag kommer hem och hittar mitt nya kort i brevlådan och blir alldeles exalterad av att få gå till affären och handla. Jag skummar igenom medföljande brev och precis som med alla andra ersättningskort kan man aktivera det i affär genom ett kortköp. Jag går i rätt raskt tempo till affären och blir lite torr i halsen. När jag väl kommer in står det ca. 6-7 personer i kassan och då jag bor i en rätt liten by så hejar kassörskan på mig. Jag försöker få ur mig ett ”Hej hej” men min röst skär sig i mitt första ”Hej” och det andra blir bara ett pip. Börjar svettas och tänker att jag fort som attans ska hämta en dricka och sen fort ut igen. Sätter i mitt kort, trycker in min kod och kortterminalen tuggar på en stund. ”Medges ej”. Hon startar om terminalen och vi testar igen, samma meddelande. Surt går jag hem och loggar in på internetbanken, kortet spärrat.
Tldr; Tackade nej till en glad påsk-hälsning, spärrade betalkortet på banken, fick hem ett nytt kort och voicecrackade framför kundkön och spärrade det nya kortet när det var min tur.
Snälla skicka hjälp
submitted by poisinous to swedishproblems [link] [comments]


2018.02.26 17:51 Alajv3 M184:V3 - Med anledning av M183

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
Insemination får utföras om kvinnan är gift, sambo eller ensamstående. För insemination i parförhållande krävs skriftligt samtycke av maken eller sambon. För insemination av ensamstående kvinna krävs donators skriftliga avsägelse till faderskapet.
till
Insemination får utföras om kvinnan är gift, sambo eller ensamstående. Om kvinnan är i parförhållande krävs skriftligt samtycke från partnern, om partnern ej samtycker skall detta ses som ett avsägande till faderskapet. För insemination av ensamstående kvinna krävs donators skriftliga avsägelse till faderskapet.
Insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med eller vid insemination av ensamstående kvinna får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination skall ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik.
till
Insemination får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade vårdinrättningar, både privat och offentligt ägda. Sådan insemination skall ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik.
Motivering
Kvinnor som önskar sig assisterad befruktning åker ofta i nuläget till Danmark för att göra detta på grund av Sveriges restriktiva och sexistiska inseminationslagar. Att kräva att kvinnor skall ha tillåtelse från deras make eller sambo är rent av sexistiskt och påminner om dagar då kvinnor behövde ha tillåtelse från sina män för allting. Kvinnor borde få bestämma över deras egna kroppar och denna motion säkerställer att de får det.
Signerad
Socialistiska Arbetarpartiet
Detta är en motion inlämnad av Socialistiska Arbetarpartiet. Denna version av ärendet avslutas den 3 mars 2018 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version.
submitted by Alajv3 to iksdagen [link] [comments]


2018.02.25 11:14 Alajv3 M184:V2 - Med anledning av M183

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
Insemination får utföras om kvinnan är gift, sambo eller ensamstående. För insemination i parförhållande krävs skriftligt samtycke av maken eller sambon. För insemination av ensamstående kvinna krävs donators skriftliga avsägelse till faderskapet.
till
Insemination får utföras om kvinnan är gift, sambo eller ensamstående. Om kvinnan är i parförhållande krävs skriftligt samtycke från partnern, om partnern ej samtycker skall detta ses som ett avsägande till faderskapet. För insemination av ensamstående kvinna krävs donators skriftliga avsägelse till faderskapet.
Insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med eller vid insemination av ensamstående kvinna får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination skall ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik.
till
Insemination får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination skall ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik.
Motivering
Kvinnor som önskar sig assisterad befruktning åker ofta i nuläget till Danmark för att göra detta på grund av Sveriges restriktiva och sexistiska inseminationslagar. Att kräva att kvinnor skall ha tillåtelse från deras make eller sambo är rent av sexistiskt och påminner om dagar då kvinnor behövde ha tillåtelse från sina män för allting. Kvinnor borde få bestämma över deras egna kroppar och denna motion säkerställer att de får det.
Signerad
Socialistiska Arbetarpartiet
Detta är en motion inlämnad av Socialistiska Arbetarpartiet. Denna version av ärendet avslutas den 2 mars 2018 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version.
submitted by Alajv3 to iksdagen [link] [comments]


2018.02.25 10:50 Alajv3 M184 - Med anledning av M183

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
att 6 kap. 1§ i lagen om om genetisk integritet (2006:351) ändras från "Insemination får utföras om kvinnan är gift, sambo eller ensamstående. För insemination i parförhållande krävs skriftligt samtycke av maken eller sambon. För insemination av ensamstående kvinna krävs donators skriftliga avsägelse till faderskapet." till "Insemination får utföras om kvinnan är gift, sambo eller ensamstående. För insemination av ensamstående kvinna krävs donators skriftliga avsägelse till faderskapet."
att 6 kap. 2§ i lagen om om genetisk integritet (2006:351) ändras från "Insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med eller vid insemination av ensamstående kvinna får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination skall ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik." till "Insemination får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination skall ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik."
Motivering
Kvinnor som önskar sig assisterad befruktning åker ofta i nuläget till Danmark för att göra detta på grund av Sveriges restriktiva och sexistiska inseminationslagar. Att kräva att kvinnor skall ha tillåtelse från deras make eller sambo är rent av sexistiskt och påminner om dagar då kvinnor behövde ha tillåtelse från sina män för allting. Kvinnor borde få bestämma över deras egna kroppar och denna motion säkerställer att de får det.
Signerad
Socialistiska Arbetarpartiet
Detta är en motion inlämnad av Socialistiska Arbetarpartiet. Denna version av ärendet avslutas den 2 mars 2018 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version.
submitted by Alajv3 to iksdagen [link] [comments]


2018.02.25 07:00 Alajv3 M183 - Om assisterad befruktning

Förslag till iksdagsbeslut
Iksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
Motivering
Kvinnor som önskar sig assisterad befruktning åker ofta i nuläget till Danmark för att göra detta på grund av Sveriges restriktiva och sexistiska inseminations lagar. Att kräva att kvinnor skall ha tillåtelse från socialstyrelsen eller deras make eller sambo är rent av sexistiskt och påminner om dagar då kvinnor behövde ha tillåtelse från sina män för allting. Kvinnor borde få bestämma över deras egna kroppar och denna motion säkerställer att de får det.
Signerad
Moderaterna
Detta är en motion inlämnad av Moderaterna. Denna version av ärendet avslutas den 2 mars 2018 varefter den går till votering i /plenisalen, återkallas av inlämnaren, eller presenteras i en ny omarbetad version
submitted by Alajv3 to iksdagen [link] [comments]


2016.10.15 02:19 only_glutathione Mina åsikter från vad jag har läst, sett och lyssnat på den senaste tiden.

De två senaste åren har jag precis som så många andra på internet läst och lyssnat mycket på saker som händer i Sverige, som inte pratas om förrän det inte längre går att undvika. Men också diverse saker som har varit helt tyst om under hela min uppväxt. De föll nästan som dominobrickor, det ena ämnet ledde till det andra och förstärkte min övertygelse i de föregående.
Börja med dagens och senare års samhälliga och politiska situation. Migrationskrisen, eller flyktingkrisen som det kallas i nyspråk.
I början pratades det om att vi behövde invandring för att klara av att betala pensioner o.s.v. Vi var nära en exakt ersättning, med reproduktionsnivå på ett barn per person, vilket vi fortfarande är. Mer om reproduktionsnivå senare.
Det skulle vara en vinst för Sverige, det var ett kompetensregn och om man var emot invandring fanns det bara en anledning kvar, för allt annat var positivt! Man var rasist, nazist eller främlingsfientlig.
Men sedan lade man märke till SD och undrade vad de tyckte. Deras argument var inte uppenbart rasistiska i min mening, så trotsig som jag är ville jag argumentera deras ståndpunkt i min vardag tills jag får en annan uppfattning. Tino hade de bästa argumenten emot invandring enligt mig.
På den tiden hade epitet som nazist och rasist fortfarande vikt, så jag undersökte vad det innebar. Skolan hade som vanligt gjort ett dåligt jobb på att framföra en balanserad bild. Vart ordet kom ifrån, nationalsocialism hade inte pratats om. Inte heller mycket om situationen i Tyskland innan arbetarpartiet demokratiskt fick makten. Ett fullständigt enormt fokus hade såklart lagts på förintelselägren och antisemitismen. Det är helt enkelt inte intressant. Där finns ingen konflikt. Det är självklart att man fördömer det om man inte är en genuin antisemit, vilket inte många från västvärlden är.
Det intressanta är hur det var ett världskrig, ett ideologiskt krig, ett fruktansvärt krig med flera krigsbrott. Det byggde dessutom på spänningar från ett tidigare världskrig. Det var ett ENORMT komplext krig på grund av hur många länder som var med och alla olika motiv.
Diskussionen runt allt annat än antisemitismen har liksom tystats ner. Om man inte tycker att de allierade gjorde allt rätt och var perfekta hjältar och stoiska beskyddare av rättvisa, så har man fel och är en apologist, en nazist och därför en antisemit som vill massmörda judar.
Man bortser helt från att Tyskland gick från en legendarisk lågkonjunktur till att bli en stormakt på ett par decennier, med flera infrastrukturer som står kvar idag, t.ex. autobahn. Att ryssland svälte sitt folk till den grad att kannibalism blev vanligt, för att producera en armada av pansarvagnar. Att dödssiffran i koncentrationslägren har skrivits ner flera gånger.
Ingen faktisk kritik förs emot nationalsocialism, utan det beblandas med den version av etnontaionalism som Hitler förespråkade. Där etnonationen var en förlängning av evolutionen och de som erövrade världen var den överlägsna människan. Det är åtminstone min tolkning runt deras starka krigiska och expansiva tendenser. Om man bestämt vill beblanda nazism med antisemitism, får man banne mig lämna ordet nationalsocialism ifred, för det är vad Sverige blir om vi går ur EU och stänger gränsen. Vi blir nationalistiska och vi är redan socialistiska sett till världsstandarden.
Det är någonstans här jag börjar undersöka IQ. Läste om det på mensa.se, kollade på intervjuer och presentationer av James Flynn, Charles A. Murray, Richard Lynn och Linda Gottfredson. Kom fram till den radikala slutsatsen att medvetande, och därmed intelligens, är resultatet av gener som interagerar med sin omgivning. Omgivningen kan givetvis vara olika näringsrik o.s.v. - men alla saker lika kommer gener bland annat göra att:
  • Fight-or-flight responsen kommer, och går, olika lätt. MOA-A påverkar detta där mindre effektiva versioner av generna innebär att neurotransmittörerna bryts ner långsammare. En av de dåliga versionerna av MOA-A kallas "krigargenen" och är kraftigt överrepresenterad bland gärningsmän av våldsbrott. Någon som försökt tänka logiskt när ni är arga?
  • Koncentrationer av neurotransmittörer blir olika, balansen därimellan likaså. Detta påverkas av ovan nämnda enzym och dess gen, men även av transporten av aminosyrorna fenylalanin och tryptofan till hjärncellerna, där de är materialet för dopamin och serotonin och dess vidare produkter.
  • Volymen av hjärnan blir olika.
In a large meta-analysis consisting of 88 studies Pietschnig et al. (2015) estimated the correlation between brain volume and intelligence to be about correlation coefficient of 0.24 which equates to 6% variance. Researcher Jakob Pietschnig showed that this strength of the positive association of brain volume and IQ has been overestimated in the literature, but still remains robust. He has stated that "It is tempting to interpret this association in the context of human cognitive evolution and species differences in brain size and cognitive ability, we show that it is not warranted to interpret brain size as an isomorphic proxy of human intelligence differences". Another 2015 study by researcher Stuart J Ritchie found that brain size explained 12% of the variance in intelligence among individuals.
Alla av dessa är uppenbart länkade till IQ, även om de inte förklarar hela skillnaderna själva.
Jag tror de flesta vet att frekvensen av genvarianter är olika bland olika befolkningar. Vi vet redan sedan länge att afrikaner har lägre kranial volym. Det säger som sagt långt ifrån allt. Men sen har vi en högre frekvens av "krigargenen" med. Jag menar inte att peka ut afrikaner specifikt här utan att påpeka att skillnader mellan etniska grupper, raser, folk, vad ni än vill kalla det, finns och ju mer forskning vi gör desto fler skillader kommer hittas och de kommer framstå tydligare. Inte för att de syns bättre på individen, utan för att ingen längre nekar det som alla redan ser. Att olika kulturer (interpersonella relationer och lagar, inte mat, inte musik, inte mode) har vuxit fram på olika världsdelar. Att länder har olika IQ. Läkare är nog närmast denna insikt då de får lära sig att olika etniciteter har olika sjukdomsrisker.
Låt oss tackla ett par saker som sägs om IQ för att förminska dess resultat.
  • Normalt sett syftar IQ på generell intelligens, eller g-faktor.
It is a variable that summarizes positive correlations among different cognitive tasks, reflecting the fact that an individual's performance on one type of cognitive task tends to be comparable to that person's performance on other kinds of cognitive tasks.)
  • IQ är högst ärftligt, med ca 0.75 ärftlighet vid vuxen ålder. Det betyder att dina föräldrars IQ är en bättre indikator än din omgivning, givet att individen inte är undernärd. Bekräftat av tvillingstudier och allmäna adoptionsstudier.
  • IQ test är inte designade för något västerländska eller vita män är bättre på. Bokstäverna är irrelevanta för provet och endast grundläggande aritmatik helt utan siffror används. Det är istället samband av ökande/variabel svårighet man ska förstå. Om denna typ av samband på något vis är till orättvis fördel för västerlänningar får ni gärna förklara hur detta kommer sig, och varför östasiater är bättre än oss.
  • Generell intelligens är inte specifik intelligens, det säger sig självt. Det innebär att man kan vara utmärkt på mattematik och ändå få sämre resultat på IQ-test än någon som är dålig på mattematik. Men den individen som fick bättre resultat är troligtivs bättre på något annat, vare sig det är att skriva, spela spel e.t.c. . Så är det ett sant mått på intelligens? Det är så vitt jag vet inte en enighet på den frågan än. Men det är det bästa vi har, och det gör ett bra jobb på att förutsäga prestanda i arbetsliv och akademia.
Slutligen, om man inte är nöjd med forskningen bakom ras/etniska/folkliga skillnader, be om mer forskning. Forskningsresultaten som finns är minst lika konsekventa som dem inom t.ex. näringslära.
Tillbaka till migrationskrisen. Den svenska arbetsmarknaden kräver praktiskt taget en gymnasieutbildning, och om man vill tjäna mer än en dräglig lön behöver man högskole/universitetsutbildning. Om ursprungsländerna för migranterna är någon indikation på deras IQ landar de flesta på 80-90. Skola ändrar inte på det. Näring har inte förbättrats markant från deras hemländer. Deras hemländer befann sig inte i svält och har tillgång till samma mat som vi har. De kommer aldrig integreras till fullo i arbetsmarknaden, utan majoritieten kommer få lågbetalda jobb, och vara underrepresenterade i jobb som kräver mental ansträngning och teoretisk utbildning. Precis som i USA.
Deras kultur kommer inte att ändras. Deras kvinnosyn och religion kan säkerligen ändras, det tar nog bara en generation, men machokulturen kommer vara kvar. Tendensen till vrede och våld kommer vara kvar. Precis som i USA.
Hur lång tid kommer det ta för en så starkt religiös grupp med stark kulturell identitet att skapa en rörelse lik BLM? Där våld och förstörelse är acceptabelt och den vite mannen är den enda anledningen till att de inte är till fullo representerade på toppen av den sociala och ekonomiska hierarkin?
Faktum är att en majoritet av de som kom hit inte var flyktingar. De var ekonomiska migranter. Man frågas retoriskt "Vem skulle inte göra det?" och svaret är att de flesta skulle det. Heder försvinner snabbt när man ser att man kan få det bättre. Problemet med den typen av immigration är tvåfaldigt. Att det finns miljontals människor som skulle göra det, och att vi har en begränsad budget med vilken vi kan hjälpa ofantligt mycket fler på plats än vi kan integrera (som i regel aldrig kommer lyckas).
Med opportunity loss i tanken har vi skapat ondo i världen i form av svält och utebliven utbildning. För det är där skon klämmer mest hos min humanistiska sida. Att budgeten för bistånd har minskats för att ta hand om dessa människor som fått ge uttryck för sin girighet.
Om vi återgår till den påstådda orsaken till behovet av immigration, reproduktionsnivån, den s.k. demografiska vintern. Det är intressant att det som alla länder i, eller på väg mot demografisk vinter har gemensamt är välstånd. Jag tänker framförallt på Japan, Skandinavien, USA och Kanada. Sydosteuropa, Afrika och sydostasien har inga sådana problem. Andra skillnader är såklart kvinnliga rättigheter, välfärd och IQ. Som någon som funderat mycket på feminism, välfärd, den kvinnliga populationen och dess reproduktiva motivationer lutar jag mot att det är skillnaden.
Centralt för tankegången är att innan teknologin framkommit fanns det ingen garanti att mannen i ett förhållande var den biologiska fadern. Uppenbarligen var motsatsen sann för kvinnan. Det plus att kvinnan blev mer och mer handlingsförlamad ju längre gången hon var innebar att mannen var den som lämnade hemmet och arbetade. Detta var sant i jägar-samlar stadiet och framåt och har troligtvis format vår parbildning och psykologin som leder till den.
Kvinnor som vet att barnet är deras behövde inte lita på sin partners trogenhet utan endast att maten, vattnet och värmen fortsätta komma, samt skydd från externa hot. Bäst mat, vatten, värme och skydd gav bäst odds för kvinnans och barnens överlevnad. För att rikta och sporra mannens arbete sade kvinnan vad hon ville ha härnäst. Därav kom mannens tävlingsinriktan, och kvinnans gnäll.
Eftersom resurser krävs för att barnafödsel samt uppväxt ska lyckas är mannens roll högst nödvändig. Om en kvinna blir gravid med en man som inte förser henne med resurser krävs en annan man, annars riskerar hon sin hälsa samt förlorar ett års fertilitet och sitt rykte. Det betyder att hon behöver hitta en hanrej, och att hon behöver kunna manipulera honom/undanhålla sanningen/ljuga bra nog att han tror att det är hans barn.
Att som man vara kontrollerande eller känna sig hotad av sin partners manliga umgänge när man själv inte är närvarande är förståeligt. De som inte var oroliga har inte längre avkomma i världen.
In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man.
Detta innebär såklart inte att 75-80% av kvinnor hanrejade deras män, eftersom det kan ha varit polygamiska förhållanden, eller ännu mer troligt, seriella reproduktiva förhållanden, där mannen tog en fru eller två efter hans dåvarande fru inte kunde få barn. Abraham i bibeln är nog ett välkänt historiskt exempel.
Men man ska inte glömma att, akten att hanreja sin man är en legitim reproduktionsstrategi, eftersom man får både bättre gener för sin avkomma, och resurserna från en hängiven man, om man lyckas.
Industriella revolutionen kommer. Snart har kvinnan allt hon någonsin kunnat önska sig och mer. Gnället riktas till annat, får en annan form i offentliga forum. Feminism skapas.
Jämnställdhet framkommer. Män har helt plötsligt inte några resurser kvinnan inte redan har eller kan få av staten.
Det är här vikten av att feminism är en förlängning av kvinnlig natur kommer in. Vi har likhet inför lagen. Kvinnor håller alla kort reproduktivt eftersom det finns spermabanker och det är lätt att bara sluta ta p-piller i förhållanden. Flickor får högre betyg än pojkar för samma resultat i skolan. Det finns ingen anledning för feminism längre.
Fast då kollar de på "resultaten" på arbetsmarknaden. Där är män dominanta i inkomst och ledarpositioner. Det förklaras lätt genom att normalfördelningen av män är bredare. Det är större varians. Det innebär att det finns fler av högt IQ och lågt IQ. Om välbetalda arbetsplatser kräver högt IQ och hög utbildning är det tillräcklig förklaring. Att det finns forskning som pekar på att män har upp till 5 IQ högre än kvinnor skulle bara vara bonus för att förklara den skillnaden.
Det är som om det vore i mäns natur att ge kvinnor vad de vill ha, precis som det är i kvinnors natur att gnälla. Vart kommer det sluta?
Men vad har detta med vår reproduktionsnivå att göra?
I ett land med sexuell liberalism, ingen stigma runt skiljsmässor, ingen ekonomisk risk vid byte av partner, där män inte har monopolet på resurser de under en evolutionärt signifikant tid fört till bordet, vad finns kvar för män? I stort blir vi alla hanrejar retroaktivt och får konstant tävla om vem som bär byxorna i hemmet. Det enda som skiljer behandlingen man får av kvinnor är hur man ser ut, och det spelar ingen roll hur dom själva ser ut. Alla tycks förvänta sig Orlando Bloom, Ryan Gosling, Channing Tatum eller George Clooney. Så fort man når någon sorts tröskel vänder det som ett jävla mynt, som för evigt förändrar hur man ser på kvinnor. Helt plötsligt är man inte jobbig längre och alla ler. (källa)
Män rivs ner konstant, blir tillsagda att vara mer feminina i form av känslighet, följa sina drömmar o.s.v. Samtidigt är det bara maskulinitet och resurser som respekteras. Vi skäms ut om vi inte är sexuellt aktiva, vi fördöms offentligt om vi är sexuellt aktiva utanför relationer, vi fördöms av alla om vi är i relationer där vi inte respekteras. Det finns inget "safe space" för män som inte är bland den maskulina eliten när det gäller kvinnor.
Det offentliga forumet måste inse att vi är en sexuellt dimorfisk art. Män och kvinnor har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan, på arbetsmarknaden och på köttmarknaden. Liberalism och jämnställdhet är inte alltid det bästa alternativet. Frihet innebär stratifiering. I vissa fall är det bäst och nödvändigt, som på arbetsmarknaden och troligtvis i skolan. I andra är det inte det, som i könsfrågor.
Jag, precis som en till synes växande grupp andra, lutar åt att inte beblanda mig med kvinnor mer än nödvändigt. MGTOW kallas det. Men Go Their Own Way. Det är ingen kult, rörelse eller grupp. Det är en filosofi om något. TFM gjorde nyss en video som ganska väl beskriver MGTOW och svar på den vanliga kritiken. Vissa saker handlar om en ekonomisk riskbedömning som inte är lika relevant i Sverige. Här handlar det till hundra procent om uttrycket kvinnans natur tar i vårat samhälle.

Kom ihåg: undantag varken bekräftar eller motbevisar regeln. Jag generaliserar mycket men fokusera på om generaliseringen är rimlig, inte på om det finns undantag.

Så vad tycker ni? Vad är anledningen till vår demografiska vinter? Vad är fel på socialnationalism? Borde vi fortfarande vara ute efter jämnställdhet mellan könen och etniciteter? Jag menar detta borde vara diskussionsunderlag för ett par dagar!
submitted by only_glutathione to svenskpolitik [link] [comments]


2016.06.08 13:29 suecia Propositioner från Miljöpartiets kongress

Ett axplock av intressanta propositioner som behandlades under MPs kongress. Notera att inte alla blev bifallna dock. Källor
submitted by suecia to svenskpolitik [link] [comments]


2014.12.17 01:22 MrOaiki Hur kunde svenska tsunamioffer inte se faran?

Det som hände i Thailand när så många människor dog är fruktansvärt, och jag förringar inte allvaret i det. Det är absolut inte min mening med den här posten. Med det sagt, undrar jag följande…
Ni som följde händelserna på nyheterna, men även ni som kanske rentav var där, hur kunde inte fler se allvaret? Det som triggar min fråga är DN:s senaste reportage. Där finns ett klipp på när en familj sitter vid stranden och tittar på hur havet dragit sig långt bort. Mamman ber sonen hämta en kamera för att "Titta där, havet är alldeles borta, och där kommer en våg! Ojoj, hehehe!". Redan där är ju livsfaran ett faktum. En thailändsk kvinna skriker åt dem att springa för livet, men den svenska familjen plockar försiktigt undan sina solstolar.
Var denna arrogans/okunskap vanlig bland turisterna? Har katastrofen lärt oss något, och därför nästa gång skulle innebära att människor faktiskt tar skydd? Eller var majoriteten av dödsoffren sådana som faktiskt inte ens såg några tecken på tsunami, utan satt inomhus helt ovetandes, och därför hade mer kunskap inte spelat någon som helst roll?
Tacksam för svar och tankar.
submitted by MrOaiki to sweden [link] [comments]


Health Alert: Surgery during pregnancy - YouTube KVINNA - This is Türborock (Full Album 2019) Din gåva kan vara en annan kvinnas räddning  Kvinna till ... Tunnelbanan  En ung kvinna kraschar en ruta och får ... Vagina Massage? - YouTube Den Afghanska Kvinnan Kulning - Ancient Swedish herdingcall - YouTube Min Kvinna & Jag ( Me & my woman ) Havande kvinna loggar in - EP01 'ÄRE SANT?!' Kim Larsen & Kjukken - Kvinde Min (Officiel Live-video ...

Kvinna Name Meaning & Kvinna Family History at Ancestry.com®

  1. Health Alert: Surgery during pregnancy - YouTube
  2. KVINNA - This is Türborock (Full Album 2019)
  3. Din gåva kan vara en annan kvinnas räddning Kvinna till ...
  4. Tunnelbanan En ung kvinna kraschar en ruta och får ...
  5. Vagina Massage? - YouTube
  6. Den Afghanska Kvinnan
  7. Kulning - Ancient Swedish herdingcall - YouTube
  8. Min Kvinna & Jag ( Me & my woman )
  9. Havande kvinna loggar in - EP01 'ÄRE SANT?!'
  10. Kim Larsen & Kjukken - Kvinde Min (Officiel Live-video ...

Kvinna till Kvinna har arbetat för kvinnors rättigheter och mot våld och övergrepp i 25 år. Mycket har hänt under åren. Men vi är långt ifrån klara! Så länge... A short film Directed by Vivien Yue, Mikael P Wilson and Jesper Sanneving. Executive Producer Jesper Sanneving Cast & Crew Birgitta Ekström - Johnsson Jonny Blomqvist Jimmy Ell Chiru Kiarie Inas ... Fra live-albummet 'En lille pose støj' (2007) (c) 2007 Medley Records a Warner Music Group Company Se hela avsnitt när du vill på Dplay.se här http://bit.ly/tunnelbanan En ung kvinna sitter ned med ett blodigt ben precis bredvid en krossad ruta. Först vill... CINCINNATI (Liz Bonis) -- A study released Wednesday, May 13, has the latest on surgery during pregnancy.The report said surgery does appear to be safe for w... All instruments, vocals and awesomeness by KVINNA. Produced and mixed by Julian Lepore in July 2017 at Beat & Breakfast, Sulzbach am Main. Mastering by Fritz Fey in June 2018 at Double-D Mastering ... 'Den Afghanska Kvinnan' är en dokumentärfilm om kvinnor i Afghanistan, det våld som sker och de kamper som förs för rätt till liv och mening. Kampen om kvinn... More From The Doctors: http://bit.ly/SubscribeTheDrs Women are reportedly paying up to $300 for a relaxing vagina massage. Would you try it? LIKE us on Faceb... In the middle of the bright summernight I went out to call for the cows. I thought that maybe, something deep inside them, remember the sounds from the ancie... Vi ska ha barn! Tjoho! Något som kanske inte var helt självklart för mig - därför ville jag göra en serie om det. Kanske blir 1 avsnitt eller så blir det 8492020 stycken, det beror lite på ...