Hämta allt jag gör jag gör det för u

En väldigt enkel frågeställning för mig är löst: Hur kan jag se Viaplay, Svtplay, TV4play när jag är utomlands? Ja vissa program funkar även utomlands men Viaplay där allt bygger på rättigheter är det kört när du är utomlands. Lösningen är att installera en VPN app. Vad gör då en VPN app? För att… Hahaha, hade det varit jag så hade nog f-ta kommit över mina läppar. Vet inte varför men det är det ordet som kommer när jag gör illa mig och det gör riktigt ont 😨. Sen surmuppen som lämnar en sån kommentar, sluta läs om du irriterar dig så mycket och låt oss som uppskattar Malins humor fortsätta läsa. /Fru K. Svara Radera De som spelar kung, jag har ändå mina ess För jag gör det här för Louis V, gör det för Armani Gör det för modellerna, snart de kallar mig papi Benim, han är Floyd, du försöker vara Pacqi Jobbar 24 så 25e det blir saftigt Jag hämtar bara dollar, mannen, kasta 50 Cent Jag producerar pengar som jag vore producent Vad gaggar du om Det här e' betong Jag och några g's, jagar para med dem Amana säg till ku... Type song title, artist or lyrics ... jag måste Måste hämta dunder bror, jag måste Måste gå loss mannen, jag måste Klassa mig fem av fem Det Denz hon vet vem Parkerade SLN Hon vänta på bussen Vad ska du göra för skjutsen Lyssna, jag vill ... JAG KAN Lyrics: Euroo / KayeN / Jag lovar jag kan, va man / När jag håller i det vi skadar nån annan / Träffa han på pannan, det standard / Och jag älskar när jag gör det så varmt / Jag ... Jag har knappt köpt kondomer sedan jag var tonåring. Jag har inte behövt. Jag har fyllt på från ungdomsmottagningen, mina killar har haft eller så har jag avstått från sex. Men så för några veckor sedan tog mitt förråd slut. Jag hade inget annat val än att gå och köpa kondomer på apoteket. Det i… 'Jag tror att världen inom webbutveckling blir allt enklare men att detta också gör det svårare för folk som mig att få jobb eftersom så många vill använda sidor med utanför-boxen fungerande layout som är enkla att utföra och lansera. Jag skulle personligen hellre skapa en hemsida från början än använda en mall. SHE BOSS SUPERPAKET för dig som vill etablera dig som en expert på nätet och skapa en lukrativ inkomst på webbkurser. Metoderna och tekniken som jag har använt för att skapa mig ett helt och hållet onlinebaserat arbete och tagit steget från 9-5 till ett arbetsliv helt på mina villkor.DIGITAL SHE BOSS- Hur du skapar, marknadsför och SÄLJER din webbkurs.Strategin för hur du skapar en ... Det är flera steg som måste göras för att uppnå det du vill. Du kanske redan har gjort detta, vad vet jag. Du måste göra ditt projekt icke-privat, om det är publikt eller inbjudningar eller annat val återstår att se. Poängen är att det inte ska vara ett privat projekt iaf så att andra än du kan göra något mot/med projektet. gör med din tid Ge djävulen ett finger, så kapar han ... petter, mitt liv är som ditt Vet inte om du sett det, men de liknar mitt shit För jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nåt Grubblar ... ba' commas Hon sa 'Du ser mer ignorant ut' Kanske det är för att jag är mer ignorant nu (Nu) Jag tar hand om mina De som ville se ...

Vanlig TF2-Fredag

2020.09.11 08:40 hevosenliha Vanlig TF2-Fredag

Det är fredag, och som vanligt ska det spelas TF2. Men något känns ändå inte riktigt bra tycker han. Nåväl, det har ju bunkrats med tjipps och kårla, så vad kan väl gå fel? Han börjar gå nedför källartrappan, men den sura stanken av härsket lönnfett blir starkare för varje steg och flåsande andetag. Har det alltid varit såhär? Jobbigt att gå nedför en trappa alltså. Kanske borde ha ett kylskåp här nere oxo så man slipper fundera på sånt. Tjippsen finns ju faktiskt ingen anledning att behöva gå upp och hämta, de borde kunna ha förvarats här nere hela tiden. Nåväl, bara att slå sig ned i den slitna och flottiga stolen framför datorn, som väsnas värre än ett jas som startar. Men så är det med överklockad brödrost till dator. Måste ju ha fps:en för att få alla kills. Den sura stanken är helt bortglömd nu, upphetsad över kvällens stundande orgie i mord och svordomar. Och så jävla lönnfet är han väl egentligen inte? Vem var det då som luktade egentligen? Soppåsen som inte blivit tömd på minst ett halvår? Vad kan ha lagts i den? Inte så lätt att komma ihåg nu längre. Nej nu jävlar ska ni dö!
Tagga för TF2-Fredag, den trettiosjunde i år!
AIO presenterar veckans sponsorvideo
Ny Mumbleserver: (sedan ett tag)
mumble://tf.hest.se
TF2-server:
steam://connect/tf.hest.se/critmarie (Och för de som länken inte funkar för så är det tf.hest.se som gäller)
Som vanligt är lösenordet "critmarie" och tiden är 19:00 (det gör inget om man är tidig (fast då får man inte använda eldvapen), eller sen (fast då kan vi redan ha gått vidare), eller lagom (alltid bäst), eller inte kommer alls (och missar allt skoj))
FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor) som inte är low F-ort
F: Vad är TF2?
S: Team Fortress 2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop, konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som Isterpenis.)
F: Hur länge håller det på?
S: Ett tag, sluta skriva "Det var ingen som spelade :*(" om du kommer in klockan halv fyra på natten. FÖR HELVETE
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: [LÅTTEXT HÄR, FAST DET KOSTAR]
S: [BUDGETEN FÖR TF2-FREDAGSPOSTERNA TOG SLUT, JAG FÅR INTE LÄNKA NÅGRA FLER LÅTAR]
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
F: Varför använder ni Mumble? Använd Discord istället; det distribuerar ju lösenord, chatt och talade ord till okänd part via CloudFlare!
S: För att rovanion bokstavligen är Norci och hatar frihet, skoj, glädje, kärlek och alla andra saker som inte har öppen källkod. Skämt åsido så är Mumble open source, och den enda nätverkstrafiken är den som går mellan användarna och hestars server. Eftersom Discord inte har öppen källkod så kan det vara så att det man säger skickas till NSA, FRA, HIV eller kanske ICA. tf.hest.se - med integritet i fokus
F: Varför byter den patetiska jävla admin namn på alla på mumble hela tiden?
S: För att det går. Och ibland kan det vara ganska roligt. Det är ändå ingen som ser vad du heter på mumble när vi är inne i spelet.
F: Varför inte spela Overwatch istället?
S: För att vi hatar att ha kul och vill stöta bort nytänkande individer från den klump med tragisk sörja som är TF2-fredag. Sen spelas det tillräckligt med Overwatch av folk på Mumble under resten av veckan ändå. Det är alltid ett jävla tjat om att ulta och andra termer som kidsen använder. Sen så är det så pass många inne så att de inte skulle få plats på en server, ett problem som man inte har i TF2.
F: Får man använda eldvapen före kl 19.00?
S: Nej, endast yxor, krattor, fiskar och liknande.
F: Vem fan är stefn?
submitted by hevosenliha to sweden [link] [comments]


2020.08.30 12:17 Gludens Tolfte söndagen efter trefaldighet

Tolfte söndagen efter trefaldighet

Tolfte söndagen efter trefaldighet är en av söndagarna i "kyrkans vardagstid".
Typ: Kristen helg
Datum: 20 veckor efter påskdagen
Geografi och firare: Kristna, Hela världen
Traditioner: Gudstjänster
Den infaller 20 veckor efter påskdagen.
Temat för dagens bibeltexter enligt evangelieboken är Friheten i Kristus:, och en välkänd text är från Markusevangeliet där Jesus bemöter fariséernas kritik: "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten."
TEMA
Friheten i Kristus
LITURGISK FÄRG
Grön
ALTARDEKORATION
På altaret ställer vi blommor i blandade färger och vi tänder två ljus.
Bibeltexter
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Andra Moseboken kapitel 23, vers 10-12 Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd. Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter.
EPISTEL
Galaterbrevet kapitel 4, vers 31-31, kapitel 5, vers 1-6 Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan. Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen. Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.
EVANGELIUM
Markusevangeliet kapitel 2, vers 23-28 En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus — det var när Evjatar var överstepräst — och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”
PSALTAREN
Psaltaren psalm 145, vers 13-18 Ditt rike står i alla tider, ditt välde från släkte till släkte. Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör. Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar. Allas ögon är vända mot dig, och du ger dem föda i rätt tid. Du öppnar din hand och stillar allt levandes hunger. Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar, kärleksfull i allt han gör. Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.
Källor: Svenska kyrkan; kyrkoårets texter.
Wikipedia; sökord: tolfte söndagen efter trefaldighet.
submitted by Gludens to Kyrkoaret [link] [comments]


2020.08.29 19:42 Buff-Executioner KNARKBOLAGET - kontroversiell men effektiv lösning på Sveriges organiserade brottslighet

Nedan är ett koncept som på riktigt vill lösa Sveriges djupa problem inom organiserad brottslighet - och utvecklades med ett perspektiv att acceptera den verklighet kring drogbehov vi onekligen har i Sverige idag, och sist anpassa oss efter den för att på riktigt lösa den organiserade brottsligheten.
Vad drivs gängkriminalitet av? Sälja droger
Alltså: om gängen inte kan sälja sina droger, så hade de gått under och sakta svälts ihjäl resursmässigt.
Det är naturens gång, och något vi vet är en konsekvens som kommer hända i det scenariot
Då kan vi skapa en problemformulering:
"Hur kan vi använda oss av politik för att göra så att gängen inte kan sälja sina droger till befolkningen i Sverige?"
Ex på lösning - mitt koncept:
Lösningens syfte: det ska inte finnas en endaste anledning att hellre köpa knark från langare, än från staten. Då får gängen inget flöde av pengar. Inga resurser.
En viktig faktor att komma ihåg är att det finns två typer av knarkare. Låt oss undersöka vår målgrupp:
Den destruktiva knarkaren behöver hjälp, och har en sjukdom precis som en alkohlist. Det är oftast en svaghet man föds med. Denna person är inte särskilt svår att övertyga köpa av staten istället för gängen.
Den produktiva knarkaren dock, den målgruppen är absolut störst, men de syns inte. Denna personen kan kontrollera sitt liv och vill fortsätta konsumera droger, och vill inte successivt detoxa sitt beroende, för det finns inte.
Därmed får vi lägga till en tankeställare:
Vi bygger upp två världar:
Resultat: en crapload mängd knark konsumeras av denna svenska målgrupp varje år, och pengarna går de gängkriminella. Detta är världen vi lever i nu.
Resultat: en crapload mängd knark konsumeras av denna svenska målgrupp varje år, och pengarna går till att endast funktionellt driva statens knarkbolag. De kriminella gängen har ingen att sälja sina droger till, då de har sämre kvalité, högre priser och har inget riktigt bolag, utan affärerna är oftast väldigt minst sagt skeva och kan leda till hot, aggressivt kundbemötande och i värsta fall våld mot dig som kund.
Inte speciellt attraktivt. De kanske får jobba lite på sin entreprenörskap. Iaf:
De flesta människor har sunt förnuft, och i slutändan finns det alltså ingen anledning till att köpa knark av gängen, utan allt köps genom staten: från båda knarkar målgrupperna.
Det intressanta är att i båda dessa två världar, konsumeras lika mycket knark (en crapload, vilket är dåligt), men i den ena utvecklas organiserad brottslighet, och i den andra svälts den organiserade brottsligheten bort.
Om det ändå konsumeras lika mycket av något dåligt i båda världar, varför då välja den som har ytterligare sämre påverkan på samhället?
Detta koncept är lite crazy, men lägg en rejäl funderare på den frågeställningen.
Självfallet går staten ut med en stark rekommendation att inte använda droger. De gör detta bara för att svälta ut gängen. Likt hur hela Sverige samarbetade under Corona, borde vi kunna göra det igen, om staten bara satsar på denna jättelika apparat till lösning och definierar vad som pågår.
Droganvändningen kommer heller inte öka, då du som kund måste bevisa att du knarkat sedan tidigare. Knarkbolaget kommer alltså inte skapa fler knarkare, utan bara underhålla de som tyvärr redan finns till en så låg mängd som möjligt som kunden kan godkänna.
Statens tydliga definition blir att de går ut med ett tydligt solidariskt budskap, att de måste få alla att förstå att vi bara kan bekämpa den organiserade brottsligheten, om alla hjälps åt: och det görs på din egna bekostnad.
--> Att man inte köper knark av gäng. Att de beroende med sjukdom tar sig i kragen och söker hjälp. Att de produktiva knarkarna går med på att minska konsumtionen så mycket de kan, säg 30-50%, men att de fortfarande ändå får fortsätta knarka som ett nöje, likt alkoholkonsumtion.
Bara då, kan vi svälta de kriminella gängen. Det finns inget annat sätt. Alla måste hjälps åt, även om det är billigare och du får köpa hos staten. De vill ju helt inte all du ska ska köpa några droger, men staten kan inte förneka situationen verkligen Sverige befinner sig i. Vi måste alltså alla ansträngs oss då, exakt som under Coronakrisen nu.
Iaf: Sen när de kriminella gängen är svaga, rensar vi ut dem ur landet en efter en, tills deras organisation luckrats upp och alla medlemmar splittras. Det borde inte finnas någon anledning att stanna kvar i landet för dessa kriminella, förutom om man en ordentlig koll i spegeln, ger sig själv en käftsmäll och bestämmer sig för att bli en bidragande del till det svenska samhället...
--> annars lär de legit fly landet. De är jagade av polisen, deras gäng finns inte längre, de är själva var och en för sig, har ingen försörjning och lär ha riktigt svårt att få jobb. Detta betyder att vi i mest sannolika fall inte ens behöver deportera de kriminella, de flyr landet av sig själva och drar till ett annat land där inget knarkbolag finns och de kan använda sina kompetenser inom organiserad brottslighet där istället.
Så...
Låt oss säga leka med tanken att "koncept knarkbolaget" drivs igenom i riksdagen!
Man gör upp en plan på ett par år, och bygger sedan upp knarkbolaget, logistik, hur man bokar tid på vårdcentralen, avkriminalisera droger, går med med information att vi alla måste hjälpas åt solidariskt osv...
Headlinen på tidningarna under dessa år:
"Kriminella gängen svälter"
"Knarkbolaget fungerar"
"De produktiva knarkarna har minskat sedan knarkbolaget infördes, och mängden beroende knarkare nådde under april månad rekordlåga nivåer"
4 år senare:
Mängden knark har minskat betydligt, då staten har kunnat få mer inflytande över de produktiva knarkarnas mindset om droger. Sveriges organiserade brottslighet finns knappt längre, då det inte finns något annat gängen kan försörja sig på förutom knark, men:
Vi har en himla stor målgrupp som vill knarka produktivt. Och nu ska knarkbolaget stängas ner.
Hur löser man detta?
Antingen skiter vi helt enkelt i å stänga ner knarkbolaget, om vi ser att droganvändningen går ner.
Men om de beslutas att vi ska tillbaka till det gamla vanliga, sker följande:
All information om kunder som knarkat tidigare blir inlåst, och polisen får inte använda sig av den i form av bevis i utredningar och anmälningar. Knarkbolaget avskaffas, och droger blir illegala igen.
Nu är det otroligt viktigt att vi har hård lagstiftning på brottslighet. Langar du knark, då åker du in ordentligt när du blir busted. Vapenbrott, mord, misshandel osv, höga brott.
Om det är någon som precis kommit till Sverige, blir denne permanent utvisad och hamnar i utländskt fängelse.
Punkt. Det är ingen diskussion.
Detta är super viktigt, eftersom det nu är en enorm efterfråga på att få in knark illegalt i Sverige igen, och den produktiva knarkar-målgruppen vill va sitt helgnöje.
Då måste vi ha skyhöga straff från början, så att en droghandel helt utan våld blir ett måste för de kriminella gängen. De kan inte riskera att använda det, för Sverige har kontroll över samhället nu. Inte dem.
Det är en jävla skillnad.
Gör vi inte så, kommer vi sakta bara infektera Sveriges samhälle igen med organiserad brottslighet - drivet av droger som leder till våld.
För: skulle det vara så, att den organiserade knarkhandel som sker, nu övertas av en kultur som utför den UTAN massa våld mellan gäng:
Helt ärlig talat: jag bryr mig faktiskt inte om folk knarkar och köper illegalt av langare, så länge de gör det produktivt. Problemet uppstår när denna droghandel leder till gängvåld.
I en perfekt värld hade man kunnat trolla med en trollstav, och vips! Så försvinner dessa produktiva knarkares behov av att konsumera knark som alkohol.
Men det funkar inte så. Därför får anpassa sina lösningar till vekligheten
Och det jag bryr mig om: är att jag ska känna mig trygg. Att alla ska känna sig trygga. Så är inte läget idag.
Men enligt koncept knarkbolaget - kan det gå.
Detta är min lösning. Är jag crazy, eller är jag nått på spåren?
Imo - jag ser faktiskt ingen anledning - till varför detta inte skulle funka.
Därför behöver jag feedback från yttre perspektiv, och det var det jag tänkte att jag kunde samla på mig här. Om ni vill hjälpa mig med idéer hade det varit skit kul!
Ha de bra så länge!
/Nisse, 19 bast. (Hållt på lite med entreprenörskap å skit.)
submitted by Buff-Executioner to svenskpolitik [link] [comments]


2020.02.10 00:09 Grizzlan Regler angående privata hyresvärder vad måste dom fullgöra? (Fråga angående skadedjur)

Är det någon här på sweddit som har en aning om vad en hyresvärd "privat" måste följa för regler angående råttor? Min fd sambo som jag har 2 barn med ringer mig mitt i natten så jag får åka och hämta barna och säger att en råtta har varit i kryddskåpet där spisfläkten ligger och gnagt på saker, finns även ett hål i fläkten som dom kryper in och ut ur. Har även varit i skafferi, badrum och vardagsrum så det mesta mediciner, vitaminer, kryddor bröd är bara att kasta då det finns råttskit i alla rummen samt flertal skåp och söndergnagen plast. Hyresvärden har varit där för 2veckor sedan efter att jag ringt när jag hört när dom springer runt i ventilationen och rör, hyresvärden kom dit dagen efter och hittade en död råtta i spisfläkten som antaglingen dött av panik när fläkten åkt igång. Hyresvärden sa att det bara fanns 1 och att dom har kollat men nu är det minst 5st som är där bara 2veckor efteråt.. Är det olagligt? och vem ska stå för kostnaderna för allt som förstörts och måste kastas pga av råttorna, är det hyresvärden som är inkompitent och bara vill spara på pengar när han ljuger att dom har kollat efter råttor eller är det min fd sambo som är folkbokförd där? Måste tilllägga att stället är rent utav skit, ingen sandning på is utanför, sopor på marken brevid soptunnorna för ingen sopbil kommer och hämtar soporna, trasiga staket brevid en kanal precis utanför, svartmögel i förrådet och det görs ingenting även fast min fd sambo ringer och klagar på skicket i hushållet hon betalar ju hyra och överdriven dyr el som kan ligga på 1200kr i månaden i en 3a.. Är detta olagligt? Ska det verkligen få gå till så här? Har även varit i kontakt med socialien även hon om att dom ska hjälpa henne med att hitta en annan lägenhet men dom gör ingenting ändå så klagar dom på henne att hon inte kan bo kvar där när hon har barn..
submitted by Grizzlan to sweden [link] [comments]


2019.06.26 10:45 Saxit MP och V verkar tro att andra partier vill att tillgången till vapen ska bli som i USA.

Mångfalldiga Svenska mästarinnan i Dynamiskt skytte, Pia Clerté skriver på sin publika Fb-sida att i debatten om gängkriminalitet drog MP och V upp argument om vapendebatten som var för någon vecka sedan.
För att få en kontext till texten så är här lite information om vad debatten handlade om.
Det Riksdagen röstade igenom för någon vecka sedan var att man gick på Justitieutskottets linje och ber Regeringen se över följande frågor:
I debatten för detta satte Joakim Sandell (S) ribban för var oppositionen står i frågan och hur dåligt pålästa de faktiskt är; hans öppningsargument grundar sig helt enkelt på att partierna som stödjer dessa förslag vill att det ska bli enklare att smuggla in AK5or till Sverige.
Debatten kan ses här: https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/vapenfragor_H601JuU29
Jag kopierar Pias inlägg här:
Idag (25 juni 2019) höll Riksdagen en debatt om Gängkriminalitet. I den utmärker sig regeringspartiet Miljöpartiet, men även Vänsterpartiet med sin oförmåga att skilja på legala och illegala vapen.
Jag utelämnar de replikskiften som inte speciellt berör legala vapen. För en fullständig bild av debatten om Gängkriminaliteten hänvisar jag till riksdagens hemsida.
Annika Hirvonen Falk (Miljöpartiet) "Trots att det råder bred enighet om att vi skall ta krafttag mot skjutvåldet, finns det röster som vill att vi skall få tillgång till fler vapen med mindre kontroll. I det akuta läge som vi befinner oss i är det overkligt att Moderaterna vill luckra upp den svenska vapenlagstiftningen. I USA brukar uppmärksammade skjutningar leda till en debatt om mer kontroll av vapen. I Sverige är det tvärtom. För Miljöpartiet är det viktigt att kriminalpolitiken bottnar i vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi måste jobba stenhårt för att stoppa skjutningar och gängkriminalitet hos unga. Säger vi det kan vi inte samtidigt sådant som experterna säger har ingen eller i värsta fall motsatt effekt.”
Linda Snecker (Vänsterpartiet) ”Antalet skjutningar är rekordhöga och vapen cirkulerar runt om i Sverige, trots detta väljer Moderaterna i förra veckan att luckra upp Sveriges gedigna vapenlagstiftningar och ta bort en stor mängd funktioner som gör att vi har koll på vem som har vapen och hur många vapen de har. Att i ena stunden prata om dödskjutningar i förorten och i andra stunden ha en partiledare som inte kan låsa sitt eget vapenskåp, det duger inte. Tror Johan Forsell att det bara är olagliga vapen som har förmåga att döda andra människor?”
Johan Forssell (Moderaterna) ”Detta visar tydligt på skillnaderna i rättspolitiken. Vänsterpartiet säger nej till straffskärpningar mot kriminella, vill inte se fler poliser, men laglydiga jägare och sportskyttar, de skall minsann klämmas åt. Där skall politiken vara stenhård. Det är en väldigt märklig prioritering. Det kommer inte att lösa problemet med gängkriminalitet, det kommer inte att göra Sverige bättre. Vi vill ha en modern vapenlagstiftning. Den skall vara stram mot den som missköter sig men onödigt krångel, det skall vi få bort. Låt oss nu lägga fokus på de viktiga sakerna i sammanhanget, rättsäkerheten och rättspolitiken.”
Linda Snecker (Vänsterpartiet) ”Att å ena sidan ha oerhört högt tonläge mot organiserad kriminalitet och dödskjutningar och påkalla den här debatten idag och å andra sidan förra veckan ha nästan högre tonläge för att Sverige i princip inte skall ha restriktiva vapenlagar, det duger inte det rimmar oerhört illa Johan Forssell. Ni verkar tro att olagliga vapen är det enda som kan döda människor, medan lagliga vapen inte kan begå några fel överhuvudtaget. Det är inte att ta ansvar för hur situationen ser ut i Sverige idag.”
Johan Forssell (Moderaterna) ”Ja, Vänsterpartiet har ju en politik som innebär att vi inte skall göra straffskärpningar för kriminella, för de som terroriserar laglydiga människor, vi skall inte ha fler poliser, vi skall lämna allt det där. Men just laglydiga jägare och sportskyttar som sköter sina åtaganden, som håller på med denna stora idrott som detta faktiskt är, just dem, där skall politiken vara stenhård. Men det är ju inte där problemet är. Utan det är de kriminella vapen och det är V oförmåga att både se problemen och att göra någonting åt dem som är den del av de växande otrygghetsproblem som Sverige dras med idag.”
Annika Hirvonen Falk (Miljöpartiet) ”Jag förstår att det måste vara jobbigt för Johan Forssell att stå här och förklara hur hans parti har kunna landa i de här märkliga ståndpunkterna vad gäller vapen. Sverige har en hög och bra kontroll på lagliga vapen. Lagliga vapen används idag mycket sällan i kriminell verksamhet. Kan Johan Forssell förklara för mig hur M tror att en sämre kontroll på lagliga vapen kan minska skjutningar.”
Johan Forssell (Moderaterna) ”Till skillnad från Annika Hirvonen Falk ser ju inte jag eller Moderaterna laglydiga jägare och sportskyttar som potentiella terrorister eller förbrytare, men jag förstår att det är det som är det styrande ingångsvärdet för Miljöpartiet och också för Vänsterpartiet, och att det kanske förklarar varför Socialdemokraterna och Inrikesminister Mikael Damberg här bakom mig inte tar tag i de här frågorna co nyligen också just gav besked om att man vill överimplementera EUs vapendirektiv. Det är ju uppenbart att det är därför att det är ni som styr och ställer här. Men jag som Moderat har en annan ingång i detta.”
Annika Hirvonen Falk (Miljöpartiet) ”Jag blir verkligen chockerad. Det finns gott om forskning och det finns gott om exempel ute i världen på skillnader på länder och delstater i tex USA med skärpt vapenkontroll och de där det är mer där det är fritt fram. De flesta är överens om att en bra kontroll på lagliga vapen minskar skjutningar och våld i samhället. Och sedan finns det sådana som Donald Trump till exempel och Sveriges Moderater som inte ser det.”
Johan Forssell (Moderaterna) ”Ja det är uppenbart att Sveriges flera hundratusen jägare och sportskyttar inte har något som helst att hämta hos vare sig Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller för den delen den här regeringen. Men det vi gjorde förra veckan var att vi tog bort en del onödigt krångel och vi gjorde också en hel del straffskärpningar, men problemet i den här debatten det är ju införseln av illegala vapen som sker i Sverige.”
Adam Marttinnen (Sverigedemokraterna) ”Vi har alltså en särskilt påkallad debatt om gängkriminalitet och Vänsterpartiet och Miljöpartiet väljer i det här läget, mot bakgrund av de skjutningar vi har sett på gator och mot bakgrund av de sprängningar vi haft i samhället, att fokusera på jakt och skytte som ett problem. Jag måste säga, ärligt talat att jag höll på att trilla av stolen när jag hörde de här replikskiftningarna alldeles nyss. Det har ingenting med kriminalitet att göra. Laglydiga människor som ägnar sig åt jakt och skytte, det är en nödvändig del av vårt samhälle och av hur vår skogsfunktion fungerar i Sverige, med efterjakt på skadat vilt och så vidare. Det är viktigt att det fungerar och att det finns en säkerhet bland de skyttar som skall kunna utföra sitt uppdrag. Det har ingenting med kriminalitet att göra, men det är där det rödgröna fokuset ligger när det brinner i förorterna, när gängkriminaliteten breder ut sig, när den organiserade brottsligheten spränger sönder hus, flerfamiljshus. Då är det jakt- och skyttesverige man ger sig på. Som jag sade tidigare, vi kommer aldrig att komma åt dessa problem så länge vi har en rödgrön regering och replikskiftena här mellan M, V och MP tydliggör just det jag sade i mitt öppningsanförande. Det är dödsdömt att se en ljusning i de här utanförskapsområdena när man öppnar upp för migration som leder till segregation, man fokuserar på jakt och skytte istället för att fokusera på gångkriminella. Ja, jag är inte speciellt förvånad men ändå lyckas man bli det i den här debatten.”
Mina kommentarer : Det blir allt tydligare vilka partier som inte står på laglydiga vapenägares sida, och debatten har även fördelen att tydliggöra hur tankegångarna går runt jägarnas och sportskyttarnas roll i samhället. Vi kan även konstatera att Polismyndighetens felaktiga läckageteori verkar leva vidare, och att sammanblandningen av legala och illegala vapen i debatten gärna görs av de partier som vill minska även det legala vapeninnehavet.
Hennes Fb-tråd går att läsa här: https://www.facebook.com/PiaClerteSportshooteposts/1106144389585665?__tn__=K-R
submitted by Saxit to svenskpolitik [link] [comments]


2019.06.18 19:42 Ixxxeee Droganalys

Hej, det är såhär. förra veckan tog jag tram och lyrr på helgen. På Måndagen blir jag tagen när jag kör bil för pisseprov och blodprov. misstänkt för drograttfylla och ringa narkotika.
Dem tar blod och sedan ska jag pissa. men dem kollar inte på mig så jag hinner hälla lite vatten i mitt pisseprov. ger muggen till polisen och sätter mig och väntar. Dem kommer tillbaka och säger, ja men det var negativt så vi kör tillbaka dig till bilen så du kan fortsätta köra.
Min fråga nu då är, kommer dem ändå skicka in de på analys och är det så att dem screenar pisset och det e nagativt så kollar dem inte blodet??
kan lägga till att jag blev tagen för 3 år sedan med samma substanser i blodet. Gjorde exakt samma sak eftersom dem inte kollade när jag lämnade pissprovet. dem lämnade tillbaka mitt körkort och bilnyckel och jag fick gå.
En månad senare går jag och ska hämta ut resultatet på polisstationen och det står negativt på allt. Även i blodet som jag vet hade substanser i sig?!?!?
Hur gör dem egentligen?? väldigt tacksam för svar och hoppas ingen hoppar på mig för jag körde med substanser i blodet. men kände mig inte påverkad och det var dagen efter.
Har sökt överallt men hittar inte ifall dem analyserar urinen först och är de positivt verifierar dem med blodet?????
submitted by Ixxxeee to sweden [link] [comments]


2019.06.18 19:25 Ixxxeee DROGANALYS

Hej, det är såhär. förra veckan tog jag tram och lyrr på helgen. På Måndagen blir jag tagen när jag kör bil för pisseprov och blodprov. misstänkt för drograttfylla och ringa narkotika.
Dem tar blodprov och sedan ska jag pissa. men dem kollar inte på mig så jag hinner hälla lite vatten i mitt pisseprov. ger muggen till polisen och sätter mig och väntar. Dem kommer tillbaka och säger, ja men det var negativt så vi kör tillbaka dig till bilen så du kan fortsätta köra.
Min fråga nu då är, kommer dem ändå skicka in blodet på analys??
kan lägga till att jag blev tagen för 3 år sedan med samma substanser i blodet. Gjorde exakt samma sak eftersom dem inte kollade när jag lämnade pissprovet. dem lämnade tillbaka mitt körkort och bilnyckel och jag fick gå.
En månad senare går jag och ska hämta ut resultatet på polisstationen och det står negativt på allt. Även i blodet som jag vet att jag hade droger i?!?!?
Hur gör dem egentligen?? väldigt tacksam för svar och hoppas ingen hoppar på mig för jag körde med substanser i blodet. men kände mig inte påverkad och det var dagen efter.
Har sökt överallt men hittar inte ifall dem analyserar urinen först och är de positivt verifierar dem med blodet?????
submitted by Ixxxeee to droger [link] [comments]


2019.03.25 15:06 juridikhjalpen Stora brister samt motsägande info avseende befogenheter att kontrollera förskott på arv!

Vänligen håll er till ämnet. Starta annars ny tråd.

Sammanfattning:

Om laglottsberättigad arvinge finns, ska, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva (ÄB 20 kap, 5 §, 3 st.). Men om någon enskild dödsbodelägare emotsäger sig att uppgifter hämtas ut från Skatteverket och banker avseende banktransaktioner tillbaka i tiden för att just kunna kontrollera förskott på arv så kan man inte få ut dessa uppgifter (enligt en källa) annat än att den som vill ha ut uppgifterna själv måste begära att Tingsrätten tillsätter en boutredningsman samt:
  1. Den som vill ha detta utrett själv måste betala ansökningsavgiften till Tingsrätten på 900 kr.
  2. Om inte inte kostnaderna för boutredningsmannen täcks av dödsboet och det utredningen evenuellt inbringar avseende förskott på arv så måste den som ville ha detta utredd betala kostnaderna personligen.
Det finns alltså ingen möjlighet att utan ganska stora kostnader ens kunna börja bilda sig en uppfattning om huruvida det förekommit förskott på arv, och även om man på goda grunder vet att det förekommit stora belopp som förskott på arv så kan man inte ändå inte bilda sig en uppfattning om hur tydligt detta går att bevisa. Inte heller kan man inför ett möte med en jurist presentera något konkret underlag för att få hjälp att bedöma om det är värt att försöka driva detta juridiskt. Dvs det är förenat med stora kostnader att ens ta reda på vilka konkreta underlag det finns i form av banktransaktioner, ev. fullmakter att sköta den avlides ekonomi i slutet av dennes liv (t ex av anhörig som "fått"(?) stora gåvor i slutet av den avlidnes liv).
Är det inte självklart att en enskild dödsbodelägare ska kunna få ut t ex banktransaktioner tillbaka i tiden om det kan visas att det med stor sannolikhet har förekommit förskott på arv samt kanske även förekommit ogentligheter avseende sysslomannaskap och egna uttag från den avlidnes konton? Tydligen inte?

Jag har fått lite olika uppgifter från jurister samt handläggare på Skatteverket om vad som krävs för att få ut uppgifter från banker (banktransaktioner tillbaka i tiden) och Skatteverket (deklarationer och kontrolluppgifter):
  1. En handläggare på Skatteverket har svarat att om jag bifogar en bouppteckning som visar att jag är dödsbodelägare, samt kan visa att jag har behov av uppgifterna, så får jag ut deklarationer och kontrolluppgifter tillbaka i tiden (då de då på något sätt förutsätter att samtycke finns från övriga dödsbodelägare...). Om de då dock istället har kännedom att att sådant samtycke inte finns så får jag inte ut uppgifterna även om jag bifogar en bouppteckning som visar att jag är dödsbodelägare... Jag kan också få ut uppgifterna om jag skickar in en skriftlig begäran som undertecknats av samtliga dödsbodelägare. Samma handläggare säger dock att om om övriga dödsbodelägare inte samtycker till att begära ut uppgifterna så tyckte handläggaren att jag ändå skulle skicka in begäran med bara min underskrift så görs det en prövning av mitt behov av uppgifterna som hon ansåg vara starkt. Då kan det ändå bli så att jag bedöms ha rätt att få ut uppgifterna. (Allt detta sagt av samma handläggare alltså.) Dock fick jag ändå inte ut uppgifterna med sådant brev underskrivet av bara mig med motiveringen att jag inte hade en fullmakt från samtliga dödsbodelägare och med hänvisning till 27 kap. 1 § offentlighets- och sekreteslagen. Kravet på fullmakt gäller oavsett vad syftet med begäran är enligt denna handläggare.
  2. De uppgifter jag har fått av jurister jag pratat kort med på telefon är lite olika: • "Om du har en vidimerad kopia av bouppteckningen så kan du få ut uppgifter du kan motivera för utredning av förskott på arv." • En annan jurist sa att det krävs att jag bifogar bouppteckningen i original.
  3. Dock sägs nedan bl a: "Om banken ska kunna lämna ut uppgifter om den avlidnes bankaffärer till en enskild dödsbodelägare krävs att denne kan visa sig ha ett befogat ekonomiskt intresse av uppgifterna. Behovet av uppgifter ska förklaras särskilt i en skriftlig begäran." https://www.konsumenternas.se/spara/fakta/om-dodsbon/kontakten-med-banken-vid-dodsfall
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är rörigt och motsägelsefullt avseende vad som verkligen gäller här. Vart ska man hänvisa om man vill överklaga ett avslag om man kan motivera att man har starka skäl och behov av att få ut uppgifterna?

Källor och kommentarer

Lagrumshänvisningar:

ÄB 20 kap, 5 §, 3 st.: "Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva som den efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor. Lag (1993:932)."
Men det står alltså inget om vilka möjligheter som ges för en enskild dödsbodelägaren att kontrollera om det en annan dödsbodelägare säger stämmer.

ÄB 19 kap, 1 §, 1 st.: "Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. "
Detta är alltså den möjlighet som otvivelaktigt finns för en enskild dödsbodelägare att utreda dödsboet med uppgifter från banker och skatteverket. Dock är det som sagt dyrt och man verkar eventuellt inte ha några som helst möjligheter dessförinnan att få ut uppgifter för att kunna få hjälp att bedöma chanserna för en lyckad process.

ÄB 19 kap, 3 §, 1 st.:"Ett val av boutredningsman ska göras så att uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseende ska fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredningen."

ÄB 19 kap, 3 §, 2 st.: "En delägare får utses till boutredningsman."
Min kommentar: Dvs en delägare i dödsboet? Knappast om dödsbodelägarna inte är överens i alla fall.

ÄB 19 kap, 1 §, 2 st.:"Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgörelse gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera betalningsskyldiga, svara de en för alla och alla för en."

Doktrin:

Ekonomisk Familjerätt (upplaga 9 - 2016), sid 139-140: "En bröstarvinge, som vill göra krav gallande mot en gåvotagare, ska vacka talan inom ett år från det att (huvud)bouppteckningen avslutades, 7:4 2 st AB. Frågan är om inte regeln är väl sträng mot den laglottsberättigade arvingen, eftersom det inte alltid går att få fram uppgifter om gåvor. Det finns visserligen en regel i 20:5 3 st AB som säger att, om delägare begär det, ska uppgift lämnas om vad arvinge (eller avkomling) tagit emot som förskott eller eljest som gåva; även gåvor till efterlevande make och dennes avkomling och till universell testamentstagare ska redovisas. Men begränsningen är att regeln i stort sett tar sikte på dödsbodelägare. Om en gåva lämnats till någon annan utanför denna krets, måste det vara betydligt svårare att få reda på den; i sådana fall har den laglottsberättigade arvingen ingen hjälp av regeln och mot den bakgrunden kan det vara problematiskt att tidsfristen i 7:4 2 st AB ska räknas från huvudbouppteckningen."
Men som sagt, hur kan man kontrollera att uppgifterna som dödsbodelägare lämnar om gåvor stämmer om man inte får begära ut underlag som bekräftar uppgifterna utan alla dödsbodelägares samtycke?

Juridiska sidor på nätet:

Kan en dödsbodelägare, utan de andra dödsbodelägarnas samtycke, kräva ut den avlidnes bankuppgifter? I så fall, vilken typ av uppgifter?
"Vad kan en enda dödsbodelägare begära ut, utan de andras samtycke?
En något svårare fråga är om en enda av flera dödsbodelägare på eget bevåg kan begära ut bankuppgifter om dig. Det står klart att en enskild dödsbodelägare kan ha ett legitimt intresse av att begära ut bankuppgifter samtidigt som de andra dödsbodelägarna är motvilliga. Detta följer framför allt av reglerna om förskott på arv.
Eftersom det som sagt inte finns några regler som närmare anger vad som gäller är det svårt att närmare bedöma din fråga. Det finns dock lite andra hållpunkter som kan bidra till ett svar.
I den juridiska litteraturen har det uttalats att då det finns flera dödsbodelägare har inte en enskild dödsbodelägare obegränsad rätt att få kunduppgifter om dödsboet eller som rör förhållandet till en person som är avliden. Uppgifter kan dock lämnas till en enskild dödsbodelägare om denne kan visa att uppgifterna har sådan betydelse att det påverkar hens ekonomiska intresse i dödsboet. "
"Uppgifter kan dock lämnas till en enskild dödsbodelägare om denne kan visa att uppgifterna har sådan betydelse att det påverkar hens ekonomiska intresse i dödsboet." Vid förskott på arv så finns naturligtvis sådant intresse, men ändå finns det på otaliga ställen skrivet att man ändå inte kan få ut sådana uppgifter om inte alla dödsbodelägare är överens. Vilka hänvisningar till rättskällor ska man göra för att kräva sin rätt att begära ut sådana uppgifter i så fall?

https://www.konsumenternas.se/spara/fakta/om-dodsbon/kontakten-med-banken-vid-dodsfall:
"Om banken ska kunna lämna ut uppgifter om den avlidnes bankaffärer till en enskild dödsbodelägare krävs att denne kan visa sig ha ett befogat ekonomiskt intresse av uppgifterna. Behovet av uppgifter ska förklaras särskilt i en skriftlig begäran. En godtagbar förklaring kan exempelvis vara att uppgifterna behövs för att kunna bedöma om förskott på arv har utgått eller det har förekommit oegentligheter. Banken får endast lämna de uppgifter som behövs för att tillgodose det intresse som dödsbodelägaren har anfört."
Som sagt, vart hänvisar man då om man får avslag trots befogat ekonomiskt intresse?


submitted by juridikhjalpen to Juridik [link] [comments]


2019.03.25 14:55 juridikhjalpen Stora brister samt emotsägande info avseende befogenheter att kontrollera förskott på arv!

Vänligen håll er till ämnet. Starta annars ny tråd.

Sammanfattning:

Om laglottsberättigad arvinge finns, ska, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva (ÄB 20 kap, 5 §, 3 st.). Men om någon enskild dödsbodelägare emotsäger sig att uppgifter hämtas ut från Skatteverket och banker avseende banktransaktioner tillbaka i tiden för att just kunna kontrollera förskott på arv så kan man (enligt vissa källor) inte få ut dessa uppgifter annat än att den som vill ha ut uppgifterna själv måste begära att Tingsrätten tillsätter en boutredningsman samt:
  1. Den som vill ha detta utrett själv måste betala ansökningsavgiften till Tingsrätten på 900 kr.
  2. Om inte inte kostnaderna för boutredningsmannen täcks av dödsboet och det utredningen eventuellt inbringar avseende förskott på arv så måste den som ville ha detta utredd betala kostnaderna personligen.
Det finns alltså ingen möjlighet att utan ganska stora kostnader ens kunna börja bilda sig en uppfattning om huruvida det förekommit förskott på arv, och även om man på goda grunder vet att det förekommit stora belopp som förskott på arv så kan man inte ändå inte bilda sig en uppfattning om hur tydligt detta går att bevisa. Inte heller kan man inför ett möte med en jurist presentera något konkret underlag för att få hjälp med att bedöma om det är värt att försöka driva detta juridiskt. Dvs det är förenat med stora kostnader att ens ta reda på vilka konkreta underlag det finns i form av banktransaktioner, ev. fullmakter att sköta den avlides ekonomi i slutet av dennes liv (t ex av anhörig som "fått"(?) stora gåvor i slutet av den avlidnes liv).

Jag har fått lite olika uppgifter från jurister samt handläggare på Skatteverket om vad som krävs för att få ut uppgifter från banker (banktransaktioner tillbaka i tiden) och Skatteverket (deklarationer och kontrolluppgifter):
  1. En handläggare på Skatteverket har svarat att om jag bifogar en bouppteckning som visar att jag är dödsbodelägare, samt kan visa att jag har behov av uppgifterna, så får jag ut deklarationer och kontrolluppgifter tillbaka i tiden (då de då på något sätt förutsätter att samtycke finns från övriga dödsbodelägare...). Om de då dock istället har kännedom att att sådant samtycke inte finns så får jag inte ut uppgifterna även om jag bifogar en bouppteckning som visar att jag är dödsbodelägare... Jag kan också få ut uppgifterna om jag skickar in en skriftlig begäran som undertecknats av samtliga dödsbodelägare. Samma handläggare säger dock att om om övriga dödsbodelägare inte samtycker till att begära ut uppgifterna så tyckte handläggaren att jag ändå skulle skicka in begäran med bara min underskrift så görs det en prövning av mitt behov av uppgifterna som hon ansåg vara starkt. Då kan det ändå bli så att jag bedöms ha rätt att få ut uppgifterna. (Allt detta sagt av samma handläggare alltså.) Dock fick jag ändå inte ut uppgifterna med med sådant brev underskrivet av bara mig med motiveringen att jag inte hade en fullmakt från samtliga dödsbodelägare och med hänvisning till 27 kap. 1 § offentlighets- och sekreteslagen. Kravet på fullmakt gäller oavsett vad syftet med begäran är enligt denna handläggare.
  2. De uppgifter jag har fått av jurister och banktjänstemän jag pratat kort med på telefon är lite olika avseende möjligheter att få ut uppgifter från banker: • "Om du har en vidimerad kopia av bouppteckningen så kan du få ut uppgifter du kan motivera för utredning av förskott på arv t ex." • En annan jurist sa att det krävs att jag bifogar bouppteckningen i original.
  3. Nedan sägs bl a: "Om banken ska kunna lämna ut uppgifter om den avlidnes bankaffärer till en enskild dödsbodelägare krävs att denne kan visa sig ha ett befogat ekonomiskt intresse av uppgifterna. Behovet av uppgifter ska förklaras särskilt i en skriftlig begäran." https://www.konsumenternas.se/spara/fakta/om-dodsbon/kontakten-med-banken-vid-dodsfall. Så här verkar det alltså endast krävas att man har ett befogat ekonomiskt intresse...
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är rörigt och emotsägelsefullt avseende vad som verkligen gäller här. Vart ska man hänvisa om man vill överklaga ett avslag (från Skatteverket respektive banker) om man kan motivera att man har starka skäl och behov av att få ut uppgifterna?

Källor och kommentarer

Lagrumshänvisningar:

ÄB 20 kap, 5 §, 3 st.: "Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva som den efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor. Lag (1993:932)."

ÄB 19 kap, 1 §, 1 st.: "Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. "

ÄB 19 kap, 3 §, 1 st.:"Ett val av boutredningsman ska göras så att uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseende ska fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredningen."

ÄB 19 kap, 3 §, 2 st.: "En delägare får utses till boutredningsman."
Min kommentar: Dvs en delägare i dödsboet?

ÄB 19 kap, 1 §, 2 st.:"Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgörelse gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera betalningsskyldiga, svara de en för alla och alla för en."

Doktrin:

Ekonomisk Familjerätt (upplaga 9 - 2016), sid 139-140: "En bröstarvinge, som vill göra krav gallande mot en gåvotagare, ska vacka talan inom ett år från det att (huvud)bouppteckningen avslutades, 7:4 2 st AB. Frågan är om inte regeln är väl sträng mot den laglottsberättigade arvingen, eftersom det inte alltid går att få fram uppgifter om gåvor. Det finns visserligen en regel i 20:5 3 st AB som säger att, om delägare begär det, ska uppgift lämnas om vad arvinge (eller avkomling) tagit emot som förskott eller eljest som gåva; även gåvor till efterlevande make och dennes avkomling och till universell testamentstagare ska redovisas. Men begränsningen är att regeln i stort sett tar sikte på dödsbodelagare. Om en gåva lämnats till någon annan utanför denna krets, måste det vara betydligt svårare att få reda på den; i sådana fall har den laglottsberättigade arvingen ingen hjalp av regeln och mot den bakgrunden kan det vara problematiskt att tidsfristen i 7:4 2 st AB ska räknas från huvudbouppteckningen."
Min kommentar: Men som sagt, hur kan man kontrollera att uppgifterna som dödsbodelägare lämnar om gåvor stämmer om man inte får begära ut underlag som bekräftar uppgifterna utan alla dödsbodelägares samtycke?

Juridiska sidor på nätet:

Kan en dödsbodelägare, utan de andra dödsbodelägarnas samtycke, kräva ut den avlidnes bankuppgifter? I så fall, vilken typ av uppgifter?
*"*Vad kan en enda dödsbodelägare begära ut, utan de andras samtycke?
En något svårare fråga är om en enda av flera dödsbodelägare på eget bevåg kan begära ut bankuppgifter om dig. Det står klart att en enskild dödsbodelägare kan ha ett legitimt intresse av att begära ut bankuppgifter samtidigt som de andra dödsbodelägarna är motvilliga. Detta följer framför allt av reglerna om förskott på arv.
Eftersom det som sagt inte finns några regler som närmare anger vad som gäller är det svårt att närmare bedöma din fråga. Det finns dock lite andra hållpunkter som kan bidra till ett svar.
I den juridiska litteraturen har det uttalats att då det finns flera dödsbodelägare har inte en enskild dödsbodelägare obegränsad rätt att få kunduppgifter om dödsboet eller som rör förhållandet till en person som är avliden. Uppgifter kan dock lämnas till en enskild dödsbodelägare om denne kan visa att uppgifterna har sådan betydelse att det påverkar hens ekonomiska intresse i dödsboet. "
"Uppgifter kan *dock lämnas till en enskild dödsbodelägare om denne kan visa att uppgifterna har sådan betydelse att det påverkar hens ekonomiska intresse i dödsboet."*Min kommentar: Vid förskott på arv så finns naturligtvis sådant intresse men ändå finns det på otaliga ställen skrivet att man ändå inte kan få ut sådana uppgifter om inte alla dödsbodelägare är överens. Vilka hänvisningar till rättskällor ska man göra för att kräva sin rätt att begära ut sådana uppgifter i så fall?

https://www.konsumenternas.se/spara/fakta/om-dodsbon/kontakten-med-banken-vid-dodsfall:
"Om banken ska kunna lämna ut uppgifter om den avlidnes bankaffärer till en enskild dödsbodelägare krävs att denne kan visa sig ha ett befogat ekonomiskt intresse av uppgifterna. Behovet av uppgifter ska förklaras särskilt i en skriftlig begäran. En godtagbar förklaring kan exempelvis vara att uppgifterna behövs för att kunna bedöma om förskott på arv har utgått eller det har förekommit oegentligheter. Banken får endast lämna de uppgifter som behövs för att tillgodose det intresse som dödsbodelägaren har anfört."


submitted by juridikhjalpen to u/juridikhjalpen [link] [comments]


2018.12.23 15:33 Jezii_ Spökhistoria: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?
Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
0
submitted by Jezii_ to sweden [link] [comments]


2018.12.23 15:28 Jezii_ Spökhistori: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?

Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
submitted by Jezii_ to u/Jezii_ [link] [comments]


2018.11.07 18:03 swe93 Något som hände mig i helgen

Det här hände i helgen på en klubb i Stockholm, jag är en man.
Jag stod i baren, det var packat på dansgolvet så mycket att de som dansade trycktes upp mot baren. Under tiden som jag står här och väntar känner jag hur en person är upptryckt mot mig, så vi står rygg i rygg. Vänder mig om lite snabbt och ser att det är en tjej så bryr mig inte så mycket, det här håller på i kanske 5 minuter tills jag ska betala för min öl, då ska jag fiska upp plånboken ur bakfickan och precis då trycker hon sin rumpa rakt bak mot min, min hand/arm hamnar då liksom mellan hennes skinkor när hon gör detta, tillräckligt mycket för att jag ska känna av det.
Jag vänder mig om för att jag ville signalera ett "ojdå, jag skulle ta upp plånboken" men möts av att hon skriker "vad fan gör du?" eller nått liknande. Försöker signalera för henne att jag skulle ta upp plånboken men hennes tjejkompisar omringar mig och det blir hotfullt väldigt snabbt. Ingen vill lyssna på vad jag säger utan skriker bara på mig, musiken är ju så jävla hög också så hör inte ett ord vad någon säger när alla pratar i mun på varandra. Jag blev sjukt nervös och kan ha börjat le men kommer ärligt inte ihåg, gör ofta det när jag är obekväm eller rädd. Sen smäller en av tjejerna till mig, tror att det var hon vars rumpa jag råkade nudda, det var rätt hårt i ansiktet och fick ett märke efter hennes klocka.
När allt det här händer blir två killar i baren involverade som är betydligt större än mig och tjejerna säger åt dem att dra med mig ner till vakten, att jag är en jävla våldtäktsman osv. Så en av killarna tar mig i armen och jag försöker förklara för dessa killar vad som hänt men de vill inte lyssna heller. Blev jävligt arg när den här killen tog tag i mig så jag slet mig loss och sa nått i stilen med "håll käften och lyssna på mig en sekund" men det blev typ knuffande från alla håll för det var massa folk och tjejerna försökte knuffa mig mot vakten. Killen får tag i mig igen och vrider min arm rätt hårt.
Så nu har jag nästan gråten i halsen när alla ser mig bli bortdragen mot en vakt av de här killarna med 4 tjejer som följer efter. Vakten tar sen ner alla oss till garderoben där vi tydligen ska reda ut hela situationen. Det är då jag och 2 killar, 4 tjejer och en vakt och ingen bryr sig om vad jag har att säga. Så jag får ställa mig bredvid medans vakten ska lyssna på vad tjejerna har och säga och jag får inte säga ett ord, polisen kommer upp när allt det här händer och ska då lyssna på vad tjejerna har att säga och jag får återigen vänta.

Efter några minuter frågar polisen mig vad som hände och jag säger exakt som det var, polisen berättar då versionen som tjejen har berättat som var helt annorlunda och inte sant. Ställer mig frågor om varför hon skulle sagt på det här sättet och varför hennes tjejkompisar också delar samma historia. De sa då att jag hade limmat på henne länge och varit obehaglig, sen tafsat på henne och kallat henne hora m.m. Inget av det hände.
Så nu har jag gråten i halsen och kan inte riktigt få ur mig något utan det känns som om jag säger ett ord kommer jag börja böla vilket jag inte ville. Alla pratade i munnen på varandra och jag skämdes så mycket att jag bara låste allt ute, kunde känna pulsen i mina öron. Mitt minne är rätt luddigt av vad som blev sagt dessa minuter men tjejerna går upp mot dansgolvet igen och vakten och polisen är kvar med mig, killarna hade redan gått upp igen innan tjejerna. De ber mig hämta ut min jacka och säger att det är dags för mig att gå hem. Även fast jag säger till polisen att en av tjejerna slog mig så säger de bara att det ord mot ord, de bryr sig inte alls om vad jag har att säga.
Så när vi kommer ut går polisen ut med mig bort en liten bit och säger bara att jag ska åka hem och sova av ruset. Så försökte få tag i polarna men ingen svarade så tog en uber hem. Kunde knappt beställa en uber för jag skakade så mycket på händerna.
Mått piss sen dess, skämdes så jävla mycket och spydde när jag kom hem när adrenalin rushen la sig.
Berättat allt för polarna dagen efter och de garvade bara, ingen tog det speciellt seriöst. Ville bara skriva av mig.

EDIT
Har fått mycket personer som uppmanat mig att anmäla denna tjej. Jag kommer inte gå vidare med detta utan vill bara lägga det bakom mig. Valde att sluta att svara på kommentarer och meddelanden när den här tråden fick mycket mer uppmärksamhet än vad jag trodde.
Tusen tack för att stöd det hjälpte mycket att höra och var självklart trist att höra att det hänt liknande saker för andra. Ta hand om er allihopa.

submitted by swe93 to sweden [link] [comments]


2018.09.05 01:48 zpawn Jag ska ta självmord om en stund.

Nu är man uppe i ett träd med ett rep runt nacken som är knyten på en jävligt tjock gren och är redo att äntligen försvinna, fyfan vad skönt det kommer att bli. Inget mer tjat av alla i familjen som säger ''Hitta någon skola!'' INGEN skoljävel interessar mig, jag gillar att sitta vid datorn och spela, men det betyder inte att jag vill gå på nåt dator program. Jag är 18 år, fyllde i Juli, men jag är ju mer som en 14 åring fortfarande. Inget körkort, är för rädd att gå och ta ett, en kompis sa att man skulle sitta i 3 timmar och lyssna på nån kille prata om en massa skit, aldrig att jag gör det runt allt folk som är där och att jag är på gränsen till att få en panik/ångest attack varje gång jag är instängd i något rum med en massa personer jag inte känner.
Jag gick bygg och anläggning ett tag, från Augusti till Maj eller något sånt, i 2016 tills 2017, men jag var så dum i huvudet att jag hoppade av bara för att jag inte tyckte om det, ingen tycker väll om sitt jobb? Det är vad folk säger till mig iallafall, jag skulle stannat kvar där även fast jag sög på det och att jag inte hade några vänner och att jag hatade allt där utom att hammra. Jag berättade det för en av mina lärare men då sa han bara ''Äsch, det är bara 3 år ändå, vill du vara en man kan du väll klara av 3 år grabben?'' uppenbarligen är jag ingen man, jag är en liten pojke som aldrig kommer växa upp. Nu vill jag inte vara den killen i klassen som är dum i huvudet och börjar gymnasium 2 år efter alla andra, plus att som jag sa så är jag inte interesserad av ett skit. Så nu kan man ju inte hitta nåt jobb, jag har haft 3 stycken. Det första jag fick var ett sommarjobb, jag hjälpte till vaktmästarn i det lokala högstadiet med att fixa till i skolan med bord och sånt innan skolan började, och att han var en liten Jack-of-all-trades och hjälpte till med ärender lite överallt där jag bor, åke till ett dagis och fixade till nån typ av stol och bord som satt i en vägg och sånt. Kom försent en dag för jag trodde att han sa att han skulle hämta mig där jag bodde men jag hörde fel, och då fick jag en jävla massa skäll om hur dum i huvudet jag är som lyssnar på musik när jag jobbar och att han tycker att jag inte hjälper till, jag är bara ivägen. Men jag fick betalt typ 3000 på det och det var väll bra. Den andra var på en sopstation, fick inte betalt, var där 8 timmar varje dag, och jag gjorde ingenting och jag skojar inte, jag gjorde INGENTING, jag och min 'chef' satt inne i deras lilla vilorum och bara satt där, så det var som tortyr att vara där varje dag av veckan så jag hoppade av efter 3 veckor.
Senaste jobbet jag hade var på Willys där jag hjälpte till att lägga upp varor och sånt, fick inte betalt igen, jobbade 3 månader där, alla vardagar 10-15. Det var rätt lugnt där också tills jag fick skäll igen, jag vela ha på musik, (jag har tinnius och jag har musik på 99% av tiden, 2017 hade jag lyssnat på 429,671 minuter musik, vilket är 298 dagar), men då kom en av dom jag jobbade med och sa till mig ''Ta av dig lurarna för i helvete, är du dum i huvudet? Ingen musik medans du jobbar, och jag såg att du hade ställt myggsprayflaskan på fel ställe, fråga mig eller någon annan nästa gång, du behöver inte vara så jävla blyg snorunge.'' Sen hörde jag han viska ''Jävla idiot'' lite senare, då fick jag en panik/ångest attack inne på toalett lite senare och sen sket jag i att jobba i några dagar, sen så slutade jag.
Nu så får jag öppna mitt sparkonto som min mamma och pappa har fixat åt mig och har fyllt på i en massa år, det är runt 100k inne i det kontot, någon vanlig person skulle köpt kanske en bil, fixat en lägenhet, fixat körkort. Men vad ska dumma zpawn göra? Tatuera sig! Vilken dum millenial va? Fast det blir ju nog inte någon tatuering eftersom jag kommer nog dö om ett par timmar.
Jag är en parasit, lever på min mammas pengar, 18 år och frågar fortfarande ''Mamma kan vi köpa ett nytt spel'' som om jag är 12.
Tror inte en ända tjej har gillat mig, har aldrig fått en komplimang av en iaf. Kanske när jag var 11/12 och jag pratade med tjejer som en vanlig person, efter jag började 7:an så började med en massa personer jag inte kände och alla tjejer vart helt sjukt snygga från vad jag var van med, alla mina gammla kompisar började i en annan klass som jag såklart inte fick byta till, hela sjuan var jag helt tyst, ''The quiet kid'' på en extrem jävla nivå, tror att jag sa max 200 ord i hela sjuan, överdriver inte heller. Sen så kommer jag ihåg en av tjejerna jag gillade drog ur min musik medans jag lyssnade på ''Hit em up'' av Tupac, efter det så tog dom svarta killarna ut på bakom skolan och slog ner mig för att 'Vita ska inte lyssna på våran musik'.
Det finns 1 sak som alltid har varit med mig i alla mina år och gett mig glädje, och det är Real Madrid. För er som inte vet så är det en spansk fotbollsklub som jag har älskat i 12 år nu. Ni som säger att jag inte kan heja på dom för att jag är svensk kan dra åt helvetet, jag älskar denna klubb med hela mitt hjärta, varje gång jag kollar på dom så är det bara glädje.
Allt jag gillar ska något alltid attackera, Jag älskar God of War har gjort det sen det första spelet kom ut, mina kompisar säger att jag är barnslig som gillar nåt sånt 'skit'. Jag gillar SuicideboyS och XXXTentacion, men för det så är jag enligt folk ''En idiot som gillar någon som slog sin tjej och 2 gubbar som låtsas vara ledsna för att bli kända''
Jag vet inte hur man gör saker generellt, jag vill vara 'Handy' som alla mina kompisar är. Sätt in 10 personer på ett rum och säg åt dom att göra en speciell sak, 9 personer kommer göra den saken inom 2 minuter, jag kommer först stå där och leka som om jag vet vad jag gör, efter en stund kommer jag bygga upp modet för att fråga efter hjälp och då blir jag skrattad på för att jag inte vet hur man gör saker, jag är så jävla dum i huvudet att det är otroligt.
Jag gillar inget längre, gillar jag något så blir alla arga på mig för att jag gillar det. Jag vill ha nästa FIFA, jag gillar att spela det när det har kommit ut så man kan kämpa att få ett bra lag. Något sånt borde jag göra i verkligenheten med jobb och så, men min hjärna är så jävla dålig att jag inte klarar av det för nån anledning.
Den ända anledningen jag har att vara kvar är att jag vill veta hur Game of Thrones och Infinity War slutar, jag vet, barnsligt och dumt va? Jag har aldrig varit så investerad i något som jag är i Game of Thrones, varje gång jag kollar så dunkar hjärtat ut ur brösten för hur hypad jag är för varje avsnitt.
Jag kan inte sova, jag kan inte sova, jag kan inte sova. Det är vad jag tänker varje natt efter jag har äntligen vänt på mitt dygn igen. Men så blir det att jag blir uppe till 05.00 för att jag är rädd av att få mer mardrömmar som jag har dom flesta gångerna jag sover. Jag har sett en doktor om det och han vela inte ge mig insomningspiller för att det kan bli värre då sa han.
Jag gillade politik, jag gillade att disskutera med folk, men det gav jag upp med runt 2016 när det var val i USA och en massa människor började kalla mig 'Vit cis man' som om det är något dåligt med det och för att jag gillar SD så är man ju en rasist och en massa andra hemska saker, så politik har jag gett upp på, jag får ju enligt folk där jag bor och facebook/twitter inte prata för jag har privilegium för att jag är vit och man.
Jag önskar att jag kunde åka tillbaka till Julafton 2016 när jag satt och spelade ARK med mina bästa vänner, ett nytt stort spel med en massa grejer att hitta på och upptäcka, varje dag var jag jätte taggad på att vakna upp och spela med mina vänner och ha roligt med att upptäcka hur man gör saker.
submitted by zpawn to sweden [link] [comments]


2017.09.15 01:23 Logene Hatar vi fortfarande på PostNord?

Detta är ett mejlutbyte jag hade med PostNord i januari angående ett bortslarvat paket.
Meddelande: Hejsan! Det har skett en del kommunikativa problem sinsemellan era utlämningsställen Coop Konsum Lägerhyllan och City Gross Åsmestadsgatan som gjort att mitt brev har blivit återsänt till avsändaren (i USA). Händelseförlopp:
Den 29 dec 2016 ankommer ett brev till City Gross designerat till mig. Jag får en avi av er: (borttagen länk) som tydligt anger att jag skall hämta paketet hos COOP Konsum Lägerhyddan.
~3 Januari så ankommer jag till COOP Konsum som ej fått paketet, utan det framkommer att det har råkat bli skickat till City Gross. Dom gör någon sorts feladresseringsanmälan så att det skall bli skickat till COOP från City Gross inom ett par dagar.
~11 Januari så befinner jag mig på COOP ännu en gång. Brevet har ännu ej blivit skickat från City Gross till Coop och ytterligare samtal rings av personalen för att få det ordnat. De ber mig vänta ytterligare ett par dagar. Jag får det även bekräftat att om COOP får brevet lämnat till sig kommer det att finnas kvar i 14 dagar.
Idag, 20 januari. Jag besöker COOP för tredje gången. Brevet finns ej, City Gross har istället för att skicka det till COOP skickat tillbaka till återsändaren som för mig är okänd (hemligt julklappsutbyte). Personalen ber mig kontakta er för att få detta löst.
Så nu är vi här. Hur går vi tillväga för att få mitt paket skickat tillbaka till mig och till ett utlämningsställe som jag har rätt AVI till? Jag förstår att detta är problematiskt då sådana brev ej spåras, dock har jag gjort allt i min väg för att få mitt brev.
Svar från PostNord:
Hej,
tack för ditt mail.
Jag är medveten om att det är en del avsieringar som skickas ut, men med fel information om vart du ska hämta upp den. Jag har tagit den informationen vidare för kännedom. När en försändelse passerar terminal så triggas även aviseringen igång och därav kan det bli fel information på aviseringen.
För att du ska kunna få tillbaka din försändelse så rekommenderar jag dig att ta i kontakt med avsändaren och informera om hur läget ligger till och att försändelsen är påväg tillbaka. Då aviseringsnummer inte är spårbara kan jag dessvärre inte påverka någonting.
Önskar dig en fortsatt bra dag.
Med vänlig hälsning
Felicia
Det fetstilta var det som störde mig mest, dom har ju för fan inte ens läst vad jag har skrivit.
submitted by Logene to sweden [link] [comments]


2017.03.27 00:01 Tuss Tvättproblem

Så jag har, som en vettig svensk bör ha, en tvättmaskin i lägenheten. Bara för att slippa interaktioner till och från tvättstugan. En vettig lösning.
Men nu är det så klart vår och kattfan har blivit kastrerad och då är det inte mer än rätt att köra en stor tvättomgång med nya och gamla gardiner, mattor m.m.
I vår tvättstuga så finns det på lördagar ett längre pass som går mellan 15.00 och 21.30. "Perfekt!" Tänkte jag. Då hinner jag precis tvätta allt utan problem.
I vår tvättstuga så finns det också en finurlig regel om att man får torka i upp till 1½ timme efter avslutad tvättid. Vilket innebär att jag har till 23.00 på mig att torka färdigt tvätten.
Så jag ockuperar tvättstugan, utnyttjar den till fullo och prick 19.50 så laddar jag i de sista maskinerna. Lite saker händer, hämtmaten blir sen osv. Så 21.25 går jag ner i tvättstugan igen för att torka sista tvätten. Men det gör ju inget för jag har till 23 på mig att torka.
Men när jag ska öppna luckan på tvättmaskinerna så går det inte. Maskinerna är avstängda. Vad fan är det som händer?
Efter att ha sett över situationen så bestämmer jag mig för att gå till porten bredvid och leta fram numret till ordföranden i BRF'en jag bor i.
Men när jag väl kommer tillbaka så kommer jag inte in i tvättstugan alls. Ve och fasa.
I panik ringde jag till ordföranden som faktiskt svarar och tydligen så går tidslåset igång 20.00 alla dagar. Sen så kommer man bara in i tvättstugan i 1½ timme efter det så den tid som finns i tidsbokningen stämmer alltså inte alls.
Så där står jag dagen efter och väntar på att den som ska ha tvättstugan efter mig låser upp så att jag kan hämta min dyngsura tvätt.
Vart bör man flytta för att man inte ska råka på detta problem igen?
submitted by Tuss to swedishproblems [link] [comments]


2017.02.17 23:38 Sekretess Fredagsfika på statlig myndighet

Jag jobbar som typ receptionist (jag gör annat också men det är typ grundbeskrivningen) på en statlig myndighet. Jag tillhör ett litet team som främst gör en massa grejer i fronten, som t.ex. ta emot besökare och svara på frågor, och så susar de andra kollegorna förbi titt som tätt. Såhär var min arbetsdag (fredag);
TL;DR: Det är väldigt trevligt att jobba på statliga myndigheter men vill man gå ner i vikt är det inte att rekommendera.
submitted by Sekretess to sweden [link] [comments]


2017.01.08 22:41 OmegaFoxtrott Hjälp angående en dyr(?) upphittad klocka. [SERIÖS]

Lång post så kör en TL;DR i slutet.
I sommras efter en natt på krogen så hittade jag en klocka liggandes på gatan. Den gick inte, så jag tänkte först bara dumpa den någonstans, men sen såg jag märket (Omega). Så jag tog hem den och lämnade sedan in den på polisstationen veckan efter då jag hade ärenden i stan. Efter det så tänkte jag inte mer på saken annat än att jag kände mig duktig.
Tills tre månader senare i Oktober då polisen ringde mig och sa att ingen hade hämtat upp klockan, och att jag därför kan hämta ut den. Jag åkte ner igen, och fick med mig både klockan samt ett intyg från polisen om att den har varit inlämnad och att jag nu äger den.
Min första tanke då när ingen hämtade ut den är att det bara är en kopia, men den ser isf väldigt välgjord ut. En annan tanke är att den var trasig/förlorad sedan tidigare, och att personen har tagit ut sin försäkring på klockan.
Klockan i fråga är en Omega Seamaster (jag lägger bilder i slutet av tråden). Jag har inte lyckats hitta en exakt träff på nätet då även de av samma märke skiljer sig beroende på tillverkningsår. Men de närmaste jag hittat ligger på 15-22 000 kr.
T.ex denna:
http://www.uret.se/omega-seamaster-aqua-terra-quartz-silverfargad-stal-p-8808.html
Det första jag skulle vilja ta reda på är om det är en äkta klocka jag har, eller en kopia. Om det både är en kopia och dessutom trasig så kan jag ju slänga den direkt. Finns det någon klockkunnig på Sweddit som vet om det finns något sätt jag själv kan se detta. Jag tänkte att det t.ex borde finnas ett serienummer. Kanske man t.o.m kan hitta ägaren av klockan genom detta nummer? Men det borde väl polisen isf ha försökt göra när jag lämnade in den?
Jag har funderat på att gå till en klockaffär och fråga där, men det känns lite sjabbigt att gå in på urmakaren och säga att man har hittat en klocka för 20 000 kr. De kommer ju direkt tro att jag har snott den. Även om jag tar med intyget från polisen så känns det som en lite jobbig situation. Men om det är ända sättet så kommer jag att göra det. Jag har gjort allt enligt boken och har inget att dölja.
Förutsatt att den är äkta så kommer nästa problem. Eftersom det är en sådan dyr klocka, är priserna därefter. En reperation kostar 5000 kr enligt de sidor jag hittat. Det är inte direkt pengar som jag har liggandes som en student. Och I värsta fall går klockan inte att laga alls, och då har jag lagt ut 5000 kr på ingenting. Jag har uppenbarligen inte någon garanti på klockan som jag kan vända mig till.
Så det som kommer att hända då är att jag kommer ha en klocka för 20 000 kr som jag inte har råd att laga, utan den kommer ligga i en låda hemma hos mig och samla damm. Känns som något av slöseri.
Så vad gör jag?
Kan man lämna in den på lagning men bara betala om de lyckas att laga den?
Finns det någon chans att sälja klockan i dess okända skick?
http://imgur.com/a/ysn7u
TL;DR: Hittade en dyr(?) klocka och undrar vad jag ska göra med den.
Update: Har nu mer information. Den korta historien är att den är äkta och nu går igen. Den långa historien kan ni finna på:
http://klocksnack.se/threads/hj%C3%A4lp-ang%C3%A5ende-en-upphittad-klocka-omega.66144/
ett klockforum där jag postade samma tråd som här men fick hjälp från en hel del klockexperter.
Nu ska jag bestämma mig om jag ska behålla den, eller sälja den, på forumet tror de att jag kan få upp mot 10 000 kr för den =)
submitted by OmegaFoxtrott to sweden [link] [comments]


2016.10.24 18:01 bluep0wnd [Offline][5e?] Sweden - Gothenburg (Post in Swedish)

Hallå alla rollspelare!
Jag är ute efter att spela mer rollspel, men skulle vilja försöka se om det går att ordna att spela face till face.
Har just nu en underbar grupp som jag spelar med face to face men känner att jag skulle vilja ha en till då det passar sig i mitt schema efter att en online kampanj har lidit mot sitt slut. Min tanke var att försöka träffa in något på lördagar (Gärna tidiga sådana/under dagen) eller möjligen fredagar.
Jag går gärna med i en redan etablerad grupp som spelar något av följande; Fantasy! Pathfinder, DnD 5e (dessa har jag erfarenhet av) eller något som jag är intresserad av; Shadowrun, Call of Cthulu, Mutant (Har ej erfarenhet inom något av dessa)
Vad skulle ni som redan är en etablerad grupp få om ni skulle ta med mig? En väldigt investerad spelare. Jag lägger ner mycket tid på min karaktär, vill gärna att den skall passa in och ha en rik historia med sig. Gillar även att rollspela så mycket som möjligt så kommer att försöka gå in med röster och gester där det skall vara. Håller borta all sorts av "metagaming" inom spel som jag känner till, försöker att vara så realistisk som möjligt med vad min karaktär skulle göra. Annars en trevlig person som älskar att skämta men är även mån om att få in så mycket rollspelande som möjligt när man väl träffas!
Skulle det ej finnas en redan etablerad grupp inom några av dessa spel som spelar på Fre/Lör så är jag definitivt manad att spelleda en kampanj i antingen Fantasy! eller DnD 5e.
Finns det mer folk här som är sugna på att spela (vilket då gör mig till spelledare) skulle jag i så fall även helst vara situerad hos mig (eftersom det är även här som den andra gruppen spelar och alla saker finns redan hos mig). Detta skulle dock betyda att det är lite klurigt att ta sig till mig om man ej har egen transport. Jag har möjlighet att hämta människor på lördagarna (Upp till 4 personer) ifrån en busstation i närheten av Kungälv (Eriksdal som längst bort) Är transport inga problem, skulle jag gladeligen DMa en grupp! För mig spelar det absolut ingen roll om du har lite, ingen eller mycket erfarenhet om systemet. Allting går att lära sig så länge man har viljan och tiden till det.
Som DM har jag cirka 1200 timmar erfarenhet. Har varit DM för 5e mest, men även för Fantasy!. Mest har jag DMat kampanjer online (vilket jag fortfarande gör). Jag har en redan etablerad värld som finns till spelarnas förfogande som sakta blivit utvecklad under det senaste året.
Som DM kör jag ej enbart enligt utgiven 5e. Jag använder mig mycket av pathfinder och det som kommer därifrån, men även saker som jag själv anser vara orealistiska (Ja, jag vet, det är ett magiskt universum där våra regler inte gäller, men cman, du fattar vad jag menar). Jag gillar att utmana mina spelare och kör oftast ett lite "hårdare" eller "tuffare" system än dem flesta DMs. Jag är däremot alltid upp för ändring så att alla har så mycket roligt som möjligt!
Kampanjen i sig är inte satt i sten. Jag har några idéer men skulle inte vilja skriva ut allting här om intresse ej finns!
Så, lämna gärna en kommentar(eller adda min skype; bluep0wnd) med antingen att ni har en öppen plats i er grupp, eller om ni känner att ni har sug efter att spela DnD 5e!
submitted by bluep0wnd to lfg [link] [comments]


2016.09.26 15:25 konaya Hur halva Gröna Lund fick för sig att jag vilseleder svensk ungdom med politisk extremism.

Rent spontant känns det som om detta inlägg skulle platsa i vad jag trodde att /pinsamt skulle vara, men den verkar vara nedlusad med videoklipp och åtminstone på sistone helt tom på personliga historier, så jag försöker här i stället. Eventuellt översätter jag och korspostar till /TIFU, men själva svenskheten är svåröversatt.
Den gångna helgen var den sista öppna helgen för i år, och därför kändes det dumt att inte gå på Gröna Lund med familjen, som består av mig och min flickvän med sjuårig son.
De flesta saker åker vi tillsammans, men det finns en attraktion som flickvännen avskyr: Twister. Jag kan förstå henne; byggd delvis i trä bjuder Twister på en väldigt skakig och slamrig åktur. Grovhuggenheten ingiver en viss charm, och den är kul att åka, men inte fan är det behagligt. Sonen älskar den dock, och jag tolererar den; sålunda är det med oss två ensamma i kön till Twister som detta utspelar sig.
När vi är väldigt små utgörs vår personlighet i huvudsak av intryck som mer eller mindre slumpartat har fastnat i oss, och som vi försöker göra vett av och imitera efter bästa förmåga. Med tiden blir vi allt bättre på det där, och vi sammanlänkar allt längre sambandskedjor. Således kom det sig att sonen efter en stunds för honom ovanlig tystnad kommer till slutet av kedjan och ställer Frågan För Dagen:
—Donald Trump är farlig, va?
»Attans, hur gör jag nu?» tänkte jag. Vetenskap klarar jag av, men hur förklarar man Förenta Staterna för en sjuåring? Jag är själv inte så överdrivet förtjust i ämnet, men jag vill inte låta detta färga av sig på honom. Politik är personligt. Medan jag rådbråkade min hjärna efter ett bra svar kommer följdfrågan:
—Det skulle vara farligt om han blev statsminister, va?
»Aha, ett faktafel» tänker jag med en viss lättnad. En ände att börja i. Nu gäller det att försöka att vara objektiv.
—Han skulle bli president i så fall, inte statsminister, korrigerade jag vänligt.
Efter en halv sekunds tvekan – »är det tillräckligt objektivt? Ja, ingen kan med grund hävda att Trump är bra på diplomati, så utrikesrelationerna lär ju fara åt helvete om inte annat» – tillade jag:
—Många människor kommer att få det sämre om han blir president.
Stora ögon till svar, men någonstans där inne kunde skönjas en triumfgnista, som om han fick någonting han själv hade klurat ut bekräftat.
—Kommer folk att dö?
—Förmodligen. Det är svårt att veta exakt vad som skulle hända, men många personer tror att de saker han vill göra skulle vara mycket farliga.
Att formulera sig inför en sjuåring är knepigt. Det får inte vara för enkelt, för då är det nedlåtande och dessutom inte speciellt stimulerande, men det får heller inte vara så svårt att de inte kan ta till sig informationen. Idealiskt är det om man kan konstruera ett svar som nästan är för svårt, för då får man en stund att återhämta sig innan de har smält svaret och kommit på en minst lika svår följdfråga. Tyvärr lever vi inte i en idealisk värld …
—Kommer vi att dö? kom frågan direkt.
—Vi? ekar jag, förvirrad.
—Ja, när bomberna faller. Dör vi då?
»Vad har han fått för sig nu då? Är detta resultatet när man häller Bolibompa, Stjärnornas krig och Rapport i en sjuårings hjärna och låter jäsa?» Jag skulle just dra till med något lättsamt för att styra konversationen mot lugnare vatten när jag kastade en blick på honom. Han stod där, armarna utefter sidorna, nävarna halvt knutna, ryggen något böjd, axlarna stela, blicken stadig men jagad. En sjuårings panna läggs inte så enkelt i veck, men muskelanspänningen fanns där. Han var orolig, på riktigt. Det här kunde jag inte skämta bort.
—Du, sade jag, och fattade honom om skuldrorna för att få bättre kontakt med honom. Du. Inga bomber kommer att falla här. Folk kanske får det sämre, men du och jag kommer inte att påverkas, och inte mamma heller. Det finns ingenting för Donald Trump att hämta här, eller att bomba. Vi är säkra.
—Men om? Han slappnade av lite, men endast lite. Vad gör vi om det faller bomber?
—Då finns det skyddsrum, utbrast jag på ren reflex. Där är vi säkra.
—Men tänk om det är fullt?
Okej, det var kanske inte hit jag ville komma, men fungerar det för honom så …
—Det blir inte fullt. Det finns ett skyddsrum jättenära, utefter gatan. Jag visar dig sedan. Du tar mamma och springer dit, så får ni plats. Det är säkert.
Därifrån gled konversationen in på proviantering och andra sidofrågor, och han kändes lite lugnare. Vid det här laget var det snart vår tur att åka. Just när vagnen rullade in för av- och pålastning fick han syn på mamma, som stod på andra sidan stationen vid utgången och vinkade. Med en sjuårings entusiasm och blåögdhet inför de finare detaljerna om svensk-amerikansk politik skiner han upp och ropar, inför hela folkhemmet så att det ekar i välfärden:
—MAMMA! konaya SÄGER ATT DU HAR FEL! DONALD TRUMP ÄR INTE FARLIG!
EDIT, en jävla månad senare: Gav jag inspiration åt denna artikel, tro?
submitted by konaya to swedishproblems [link] [comments]


2013.06.04 00:39 HipsterKarma På Engelska: tack så mycket för din hjälp

I visited Sweden for six weeks as a student in 1999, and discovered the following song. I have always wondered what the song would be like translated into English, but the Google translator has some issues with slang. If you would be willing to help, I would really appreciate it!
See below, for lyrics:
Eld Och Djupa Vatten lyrics
Refräng: Men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten Men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten
Dörren slängs igen, Ken går in i rummet Och svingar sina dreads o händer för vad jag vunnit Tänk er jag släckte elden med vattenkannan Krossar atmosfären, ni vet jag är den samma Jag softar med grabbar, på västra sidan Blues är du med mig, jag kastar ut skivan Vägen tillbaka, jag är bränd och börjar drunkna Gå tillbaka till dagen då allt börja funka Nu ska jag stå kvar för evigt, kom fram till mulatten Som gått genom vatten Överlevt natten förstå mitt budksap När jag tar över hela scenen Akta nu kommer blatten, Ken Ring blir märkt i din panna Så fatta jag springer aldrig bort, jag stannar och tackar Ni som är omkring mig i ett sex fem Eld, vatten se till och kom hem
Refräng: Men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten Men ska jag säga, spring aldrig, aldrig bort från mig
Jag leta efter land i den oändliga damm Jag hittade en ö, men fan, den brann Jag fortsatte simma, utan nån kompass Nåt drog mig ner och jag kände mig fast Nu vill jag vara stark så jag tog mig till ytan Medans min vänn blev den brottsliga dykarn En vill bryta när andra drog till sporter Vissa sket i allt o bara softa på soffer Har ni inte fattat vad vägen tillbaka e? Då är det helt fel person som ni pratar med Vägen tillbaka kan vara trappan till himmelen Om du nu undrar vem som står vid grinden Kanske en vän, kanske en släkting Det du hittar på vägen, kan bli din väckning Dagen kommer, njut av varje stund Pumpa stereon och låt den stanna en sekund
Refräng: Men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten Men ska jag säga, spring aldrig, aldrig bort från mig
Vet ni vart ni har mig, om inte börja leta Missar ni chansen, hur fan kan ni då veta? Vad verkligheten innehåller här på jorden Från mitten av norden, förklarar jag orden Orättvisa när elden drog fram Spring inte bort, hämta vatten gör vad du kan Va en man, sluta aldrig kämpa Gick du till knarket, snälla sluta skämta Hämta i stället visdom till orten Poeter blir stora, i förorten Ni som står på kanten ska akta er för haven Även om det är grått och kallt i storstaden Lyssna på barnen som en dag ska styra Överlever ni, kom ihåg dagarna är dyra Låt mig säga så här till er som gått Ta vägen tillbaka, spring aldrig bort
Refräng: Men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten Men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten Men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten Men ska jag säga, spring aldrig aldrig bort från mig Spring aldrig, aldrig bort från mig
submitted by HipsterKarma to sweden [link] [comments]


Hur jag kom tillbaka efter en platå och krashlandning på IF Lonely Mountains: Downhill  Söndagsmys deluxe Allt jag gör Filosof fastnat på övertid (lyrics) LIVE  LÖRDAGSFEST  MUSIK  GOTT HÄNG  GLÄDJE  KRIG Onsdagkväll med Fall guys - YouTube GörDetMedRW - YouTube Tumtiggarlördag med The Long Dark  Kom in och tumma upp

Lyrics containing the term: du r det vackra jag ser i mitt ...

  1. Hur jag kom tillbaka efter en platå och krashlandning på IF
  2. Lonely Mountains: Downhill Söndagsmys deluxe
  3. Allt jag gör
  4. Filosof fastnat på övertid (lyrics)
  5. LIVE LÖRDAGSFEST MUSIK GOTT HÄNG GLÄDJE KRIG
  6. Onsdagkväll med Fall guys - YouTube
  7. GörDetMedRW - YouTube
  8. Tumtiggarlördag med The Long Dark Kom in och tumma upp
  9. Helvlogg - Första gången jag gör detta och folk tror jag är gravid?!

Jag kan inte plocka fram Whippit, figgehn, SoftisFFS eller någon annan ur min ficka för att spela. De har egna liv och vill de spela med mig så gör dom det. Jag är från Polen. Hej välkomna till mig. Trodde denna vlogg skulle bli jätterörig men det tyckte jag inte nu när jag klippte ihop den. Som tur är :) Så hoppas ni gillar den. För i torsdags gjorde jag något ... Har börjat äta fritt nu. Men räknar kalorierna . Hade 1-2 veckor där jag hamnade väl över vad jag gjorde av med och 'använde' det för att bygga i gymmet. Antingen är det bara jag som ... Jag tar inte emot donationer för att spela med er. Jag tar inte emot donationer för att göra shoutouts. Jag vapear inte och har inte gjort det någon gång, det var en skämtserie. blir jag tvingad till ett bryt står jag kvar när det larmar ... jag gör allt för mina grabbar 2 sekunder jag är där som där ni finns för mig finns jag där för er så hämta •V-loggar, DIY-videos, underhållning, Instruktionsfilmer inom bilar, snöskotrar, mc, vattenskotrar, maskiner m.m🔧🚙💦 •Byggde upp, drev och sedan sålde en komp... Provided to YouTube by The Orchard Enterprises Allt jag gör · Arvingarna För Alltid ℗ 1995 Rockmåsen AB. Distributed by Sony Music Sweden Entertainment AB Released on: 2015-11-20 Music ... Säg inte till mig hur jag ska spela, vad jag skall spela eller vem jag skall spela med. Ni skall vara 18+ för att donera. All kontakt sköts via mail - [email protected] Säg inte till mig hur jag ska spela, vad jag skall spela eller vem jag skall spela med. Ni skall vara 18+ för att donera. All kontakt sköts via mail - [email protected]